Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 1

ä en gång vara lugnt och inbillningsrikt. en är hvarken tillräckligt liflig eller mäktig att hänföra, om själsförmögenheterna äro tröga eller själsverksamheten uppjagad. Den gjorde ett mycket djupt intryck på Marys känslor, och om hon någonsin drömt lifvets stunder försvunna, så borde hon ha gjort det då; men hon hade en stor afsky för sysslolöshet och ryckte sig ur njutningen af några få minuters drömmeri, likasom andra, mindre samvetsgranna menniskor skulle ha ryggat tillbaka för en synd. När hon kom ned i hvardagsrummet satt hennes mor vid tebordet. Jag har funderat på, om vi ej skulle kunna behöfva en brasa, Mary. Han skall kanske tycka om det efter sin resa, ehuru det visst icke är kallt i dag. Ack ja, mamma, en af dina franska vedbrasor. Vi skola tända på den med de tallkottar vi plockade i parken: Vi kunna genast tända på. I ögonblicket låg hon på knä framför kaminen, och en klar låga kastade sitt skimmer på hennes kinder, som bleknat af aftonluften. Derpå vände hon sig, under det hon ännu låg qvar på knä, mot sin mor, som tog hennes hufvud mellan sina händer och ömt blickade in i hennes ögon. ?Ack, mamma. huru dåraktiga äro ej de, som öfverraska sina vänner! Det beröfvar oss ju så många lyckliga timmars väntan. Nu sprang hon upp och utropade: Jag hör julens buller! Ack, lyssna det är vagnen ! Ett ögonblicks tystnad uppstod, ljudet blef tydligare; och slutligen stannade vagnen utanför porten, tjenstflickan öppnade dörren, och Mary sprang ut i förstugan och höll andedrägten för att ej förlora det för sta ljudet af steg — den första tonen af er röst, som varit musik i hennes öron, så lång hon kunde minnas tillbaka. Det är ett bref, miss Mary, icke m Maurice. Många voro de tankar, som hade tid at