Aftonbladet – 4 januari 1862, sida 3

OIIUTE AAA 1IGLI SALMA MAVVETSTATOL YA TIA TM ol inanosak, den jag: ehurn undefordnad-och en: hb nöje : ickesahsersmig ydligen icke i sin tid, utbrister i han med anledning hö Jag kunde, om i denna beskyllning vore grundad, försvara i mig med min ställnivg inom kyrkan. Det fordras både tid och tillgångar att följa alla upptäckter och framsteg, som iutlandet ske. : Huru mycket fördelaktigare är icke utidetta fall universitetslärarens ställning, der flera medarbetare i samma sak ömsesidigt kunna underlätta hvarandras arbeten, och akademiska biblioteket förser dem: alla, hvar och en i sitt fack; med nödiga tidskrifter. Men om här visserligen äfven finnas biblioteker, och tacksamt erkänner jag den skuld, hvari jag står hos-kongl. bibliotekets hrr-tjenstemän för all den benägenhet och vänskap, hvarmed de främjat min litterära verksamhet, kan man deck icke rimligtvis begära, att biblioteket blott för en enda förfottares skull skall hålla tidskrifter, som annars tilljäfventyrs icke skulle ha någon efterfrågan. Men om beskylningen, att jag icke följt med min tid, således ingalunda vore ogrun dad, är dock beviset härför icke rätt Tyekligt valdt, förutsatt att jag vid utgifvandet at 8:dje delen af Menskliga utvecklingens historiu? saknat kännedom omdessa anförda versers oäkthet. Ty denna del utkom 1859. Just vid samma tid som-den utkom sam. lades ständerna tillsistförflutna riksdag. Vid denna förekommo ibland annat, såsom bekant är, frågorna omen ny handbok och: evangeliibok; och detär icke troligt, att vårt för upplysningen nitälskande prestestånd fortfarande skulle hafva i döpelseformuläret åberopat ett: bibelställe, tillhörande detta äkta stycke, hvilket bevisligen icke fanns i handskrifter f: !: den första hälften af fjerde seklet, och icke ; ller fortfarande i evängeliiboken hafva bibehållit en text; den på Kristi himmelfärdsdag, som äfven är hemtad ur. samma stycke, om ståndet haft sig säkert bekant dess-oäkthet. Den mot mig riktade beskyllningen, i fall hon vore fullt grundad, skulle således på samma gång drabba hela det högvördiga ståndet vid sistförflutna riksdag. Trkebisko en, -biskoparne, de teologiska professorer, hvilka bevistade riksdagen och deltogo i dess förhandlingar, de skulle alltså lika litet som jag hafva följt med sin tid! Med saken sjelf ger nu så tillhopa, attrförst under förlidet år utgaf Tisehendorf sin nyligen funna Sinaitiska handskrift. Denna: öfvertygade omsider till och -medvårt eget kära fäderneslands ortodoxa om dessa versers oäkthet: -Den uti 4Nordisk uni-. versitetstidskrift af dr Krösi början af detta år införda afhandlingen Om der af Tischendorf nyligen upptäckta bibelhandskrift äro de första ord, som från det ortodoxa lägret i denna; sak varit synliga hos oss. Men dessa verser saknas äfven i andra äldre handskrifter, ochatt jag härom icke var okunnig vid utgifvandet af den nämnda delen af Menskliga utvecklingens: historia, härom kan man -öfvertyga sig, om man slår upp sid. 106) der det säges: Men i den äldsta kända handskriftsåväl som uti flera Arabiska och Armeniska exemplar saknas de 12 sista verserna af Marci evangelium och måste följaktligen anses för ett sednare tillägg. ; Men så långt har förmodligen hr M: icke stått ut med att läsa min förhatliga bok. ; Erkännandet från de ortodoxas sida af dessa versers oäkthet är emellertid ett ganska vigtigt medgifvande. Ty märker icke hr M., att, såvidt man vill stödja vår kristna j tro på utvärtes auktoritet och mirakler samt ipå den gamla inspirationsteorien, hvarje sådan bortmönstring, om också blott af en fringa del-af de af Gud dikterade böckerna, är en remna-i muren, som ee omstörtning at hela grundvalen, på hvilken byggnaden är uppförd? Och huva vieklande måste icke tron blifva, om hon skall kunna i rubbas af den lärda forskningens resultaiter?Men lyckligtvis är det ieke denna tro, på hvilken Kristus sjelf byggde sin församling. Detta veta och erkänna redan teologerna, ja hela de kristna -menigheterna i andra protestantiska länder. De veta, att man kan: tro på Gud och den: han sändt. att-man kan omfatta Kristus såsom vägen, sanningen och -lifvet; utan att derföre -behöfva ansluta sig till det mot vetenskapens resu!tater stridande mirakulösa åskådningssätt, som en förgången forntid omfattade. De veta och förstå, att det sannt eviga och gudomliga är töjdt öfver de förgängliga tidsformer,:hvåri det kläder sig.Fördem, som hänga fast vid de förgängliga formerna, kan möjligen detta synas ett mörkt tal; Det-är med dem som med den egyptiska munken; som klagade; att Kristus var förlorad för honom, sedan man nertagit det apphängda krucifixet, :som skulle afbilda hans person. Må dessas antal-vara: större eller mindre, så -gör sig likväl sanningens makt allt mer gällande: Vår: tidär nu en sång så: beskaffad, att-man långt mer är benägen att skönja Guds verk; hans eviga zodhet-och vishet i det begripliga än i det obegripliga, i det som öfverensstämmer med andens och naturens eviga lagar än i det mirakulösa, och sjelfva de religiösa läror, som härmed äro i strid; har: nian svårt att sasthålla. I Tyskland har, oaktadt enreak:iomär -politiks alla konstgrepp; de teologers antal icseom änna avarhällasen förovånpsen