Aftonbladet – 4 januari 1862, sida 3

Wilhelmina Neruda. Tjuserska. fom så kanssvärma, Så kan himlens chorer härma, Ar du ock af stöft, som iv? Dock från högre regioner Stamma dina rena toner, Med sin rika harmoni. Allt, hvad jubel. genomströmmar Vårens lif och skaldens drömmar, Allt, hvad känsla, och vek; Diktat, målat, sjungit, skrifvit, Har du lif ånyo gifvi: — Du med dina strängars lek. Nordens sommar nyss var flyktad, Lärkans sång och trastens lyktad, Himlens värma hade flytt; Meh du kom fiolen klingar? Hvilken magisk dröm den bringar : Sommärsol går upp på nytt. Toner ljuda genom salen: — Tyst! det är ju näktergalen. Hör, vid silfverbäckens sus Hur han sångens flöde tömmer, Hur han klagar; bur han drömmer, Säll uti melodiskt rus. Vexlande de sånger ljufva, Nu du härmar skogens dufva, Suckande på blomsterbädd, Nu sefiren, hur han svingar På ettriskt lätta vingar Öfver spegelkällans brädd. Vinden. dör; nu skymmer natten; Hör, i strömmens djupa vatten Näcken spelar. Lyss! gif åkt! Toner vilda, toner veka På detrollska strängar-leka; Locka med: dettonisk: makt.