Aftonbladet – 4 januari 1862, sida 3

håller af äro större än din ärelystnad, Mary. ! Sätter du värde på hans geni, endast eme-. dan det kan bevara lonom från detounda? Det är mitt sätt alt säga mera än jag rätt kan uttrycka, godå lädy Bird. Men det är ej litet jag menar. Jag tror att du verkligen ofta menar myctket mer än da säger ut, du lilla tystiätna mullvad; och om man bara komme nog djup ned i dina tankaärs källa, så skulle man der finna —4 Up vAck; ingenting, som det lönade mödan att dyka efter, det försäkrar jag dig. Men, säg mig, hvem var det; som just un red tvärs öfver stigen till allmänningen.t Mi Mork Apley, sonen til mr Apley på Woodlands. Har du aldrig sett honom förut? Han r-der så väl och har så vackra hästar! Jag har ofta mött honom under mina promenader med Jane. En dag, då jag höll på att plocka kaprifoliiblommor, och försökte nå en qvist, som satt förhögt för mig, grep han den med sin käpp och drog ned den Belt nära för min hand. tTackade du honom? tPudast med en djup nigning, och jag har ej heft tillläle att helsa på honom sedan: Men det vore bra roligt att! känmia tågra menniskor. Till och med en sådan småsak ger ch något att tänka på.s i Om Gertrud i detta ögunblick kunnat dyka ned i den tystlåtna --väninnans tankar, skulle Hon! der hafva upptäckt en öskyldig förvåning öfver att cnnes kära lady Bird, hvars sinne var lika verksamt, om hennes själ var rastlös, hvars kärlek till äsning var en passion, hvars samtal — så ung hon än var — voro fulla af originalitet, skulle sakna och önska någonting att tänka på, men hön gjorde orätt i att förvånas. ks be ; 2: (Forts, följer.) : 2