reses, och kronor af vilda rosor sammanflätades för hennes barnsliga majestät. De kallude henne lady Bird ) — ett namn, som Maurice hade gifvit henne en dag då han sökte blidka henne efter en tvist. Hon hade velat företaga något vågsamt experiment, mot hvilket Mary Grey gjort föreställningar; retad af hennes mellankomst hade den otåliga lilla skönheten pekat på en oansenlig insekt på ett murgrönsblad och utropat: Du är just lik det der fula tröga krypet, Maryl!4 I detta ögonblick hade en präktig fjäril med guldoch purpurvingar sänkt sig ned i kalken af en ros, som hon höll i banden, och Mary svarade mildt: och du är lik den der vackra, lysande fjäriln; men Maurice utropade: Nej, Mary är ett honungsbi, men du en stickande geting, hvarvid den förolämpade skönheten brast i tårar, och för att stifta fred med henne hade han kallat henve lady Bird. Detta namn passade henne väl i flera hänseenden. Hon var, i ordets inskränktare bemärkelse, den enda lilla ladynt4 ibland dem. I hennes utseende och sätt var en blandning af tillbakaaragenhet och liflighet, af otålighet och blyghet, som förunderligt öfveren:stämde dermed. Hon såg så stolt och så behagfullt skygg ut, när en främling tilltalade henne; hon var så lidelsefull och lätt upprörd, så intagände i sin harm och vältalig i sin vrede, yrande i sin glädtighet och liffull i alla sina rörelser. Alla barnen i grannskapet kände henne snart under detta namn, äfven om ue ej, såsom Maurice och Mary, voro hennes vänner och lekkamrater. Småbarnen vid förstuguqvistarne brukade, när hon gick förbi, ropa: Der går lady Bird! ) Egentligen vår frus (madonnans) fogel, ett namn på Maria nyckelpiga.