Aftonbladet – 3 januari 1862, sida 3

gande välmåga äfvensom den verkcamhe och den företagsamhetsanda, som är en följt af friheten, skola väl inom en kort tid godt göra dessa uppoffringar. Å Finansministern grefve Bastoggis officiell meddelanden visa, att statsbristen för 186 ej kommer att öfverskrida 159 millione francs. Om man tager i betraktande, at detta är det pris, som Italien betalar fö) grundläggandet af sin frihet och organiseran det af sna söndrade landsdelar, så syne beloppet ej öfverdrifvet. Men man finne ett annat hboppgifvande tecken i ministern: budget, det nemligen, att han ämnar betäckt T berörde deficitmed ökade taxor, icke me delst nya lån. Italien kommer sålunda at så mycket som möjligt få på en gång betalt sin nationalitet och icke åt kommande släg: ten öfverlåta denna börda. Dettarfliga, för Tnöjsamma och fosterländskt sinnade folk. som bebox denna halfö, har beslutat sig til att uthärda alla möjliga försakelser för at kunna genomföra det stora befrielseverket: och det är förvånande att finna menniskor hvilka i sina hem lefva af så litet, vara: stånd att uppbringa sådana summor för sta tens fjenst och att underhålla en armå, som täflar med stormakternas. De nya taxor. som hr Bastoggi föreslår, beräknas kunnz inbringa 139 tilllonor, återstoden skall fyllas med en ny utgifning af skattkammarobligationer. Efter att ha hänvisat på Italiens rika tillgångar, uppmanade ministern kammaren att bevilja de nya faxorna och såInuda befästa den allmänna kiediten, som landets fiender bemödade sig om utt försvara. k Utan att vilja måla i rosenrödt Ital:ens affärer eller påstå, att regeringen i Turin icke ännu har många svårigheter att besegra, tillåta vi oss yttra, att den framlagda finans tablån är egnad att ingifva förtroende hos den nya styrelsens vänner. Låtom oss bloti taga i betraktande hvad Italien i närvarande stund är, hvad man af land och folk kan vänta för återbetalandet af de summor, som försträckas i ändamäl att skänka Italien oberoende och enhet; hvilka tillgångar äro att påräkna för upprätthållandet af en god styrelse och en solvent skattkammare. För tre år sedan innehöll det lilla Sardinien ej mer än 4 till 5 millioner invånare; landet är långt ifrån att vara bland Italiens mest fruktbärande och det egde en föga utsträckt handel med utlandet. Och likväl var Sardinien 1853 : stånd att till Krim sända en vacker armåekår, och hade 1859 en armå af 100,000 man, som i ekipering ej var underlägsen någon annan i Europa. Om detta kunde åstadkommas af en liten italiensk stat, hvad kan man ej då vänta af ett rike med 23 millioner invånare, med Lombardiets och Toscanas rika och industriidkande provinser samt söderns outvecklade tillgångar, hvilket all: nu står till regeringens förfogande? I förhållande till landets naturliga tillgångar äro de summor, som användts för alt vinna nationelt oberoende, af föga betydenhet. Aldrig har väl ett land blifvit frigjordt så lätt och för så Zn ris som Italien, tack vare folkets anda och fasthet vid slutet af franska fälttåget. I stället för att tillvinna sig sjelfständighet med möda och en i sender, gjorde provinserna genom en samfälld och samtidig ansträngning allt motstånd omöjligt. Följden var, att hela Centralitalien befriades utan svärdsslag, utan att en enda stad af fienden besattes, utan att en enda arrendatorsgård plundrades. Affärerna behöfde knappt för en enda dag inställas, och de olyckor, som vanligen i sådana fall förekomma och hvilka ofta för en lång tid utnatta segervinnaren, hade man ingen känning af vid detta tillfälle. En måttlig nationalskuld kommer att efter ett eller två års förlopp bli den enda börda, som trycker Italien, isynnerhet om det kloka förslaget, att bestrida utgifterna med taxor och icke med lån, erhåller kamrarnes bifall. Den ställning, som Italien, detta den europeiska frihetens yngsta barn, nu intager, är sålunda ganska hoppgifvande. Känslan affrihet, en frihet i handling och tanke, en frihet i kommunikationer äro af det högsta värde för ett folk, som under hela sitt lif varit instängdt och bevakadt af misstrogna regeringar. Hundradetals väl uppfostrade och förmögna personer hade aldrig sett städer, som voro belägna en dagsresa eller knappt tre timmars väg från deras egna hem. För en Bolognesare var ofta Modena, Parma eller Ancona alldeles okekant; man vegeterade der man sett dagen, i ett slags dvala, en trög missbelåtenhet. Nu deremot hasta de fram och åter med det lifligaste nöje, och denna ömsesidiga beröring måste nödvändigt innan kort framkalla en mäktig företagsamhetsanda och befordra landets utveckling. NORGE. Statsministern Sibbern afreste den 28 Dec. från Kristiania till Stockholm. Straxt på nyåret skulle hypoteksbanken börja indraga sitt nyss afslutade lån å 1 million spd. Redan den 16 Dec. har man i Haugesund begynt fiska sillens förelöpare sejen. UTRIKRS. ; ESCORT