Aftonbladet – 3 januari 1862, sida 3

j.ratt framsättes ett nytt bord, hvaremot det I förra med den gamla rätten bäres ut. MjölI ken ätes ined n trädsked, korngröten upp: jfiskae med fingrarne; ty muhbamedanerne nyttja, såsom bekant är, icke knif och galifel vid måltiderna; derföre skär han icke stycken af steken, utan sliter och drar i denna, till dess-han stillat sin hunger. Uni der måltiden står värden med sina anhörige utmed väggen, ser lugnt på huru gästen äter och väntar tilldess denne rycker ett stycke af steken och räcker det åt någor bland dem, hvilken, genast efter det hav mottagit detsamma, begifver sig tillbaka tili sin plats, för att i godan ro förtära det. Så snart gästen sålunda uppfyllt sin pligt. d. v. 8. sjelf ätit så mycket som möjligt och älven försett de närvarande med rikliga bitar, förnyes ouverturen till kalaset, vattenkrukan ochtvättfatet komma åter fram, och efter tvättningen följer finalen, d. v. s. en fjenstaktig själ sopar rundt omkring bordet med en qvast. På detta sätt mottages hvarje gäst vänligt och aktningsfullt, och härvid göres ej afseende på, om han är förnäm eller ringa; denna åtskilnad har blott så till vida mflytande, att måltiden för en adelsman börjar med 16; en sådan erhåller äfven till bädd en fjäderkudde, stundom äfven två, ett la kan och ett täcke med öfvertyg af röd atlas; en fattigare gäst erhåller deremot blott en madrass af ull, bufvudkudde och et täcke, ölverklädt med kattun. Främlingshuset, i hvilket gästen tillbringar natten, skiljer sig till sit ytire och inre alls icke från de öfriga boningshusen, om man så får kalla dessa. Till största delen, med högst sällsynta, först från Krimfäluåget daterade undantag äro dessa hus afträ; väggarne bestå af videflätningar, öfverstrukna med lera. Fönstren utgöras afi väggarne uthuggna hål, som efter behag kunna tillslutas med en lucka. Golfvet består af ett lerlazer, som med tiden blir hårdt tilltran pad:; 1 det af flätade växter bildade taket gör en öppning tjenst såsom skorsten för rökens bortförande. På ömse sidor om kaminen befinner sig en och en half fot hög upphöjning, belagd med en matta, hvarpå man om dagen hvilar sig och om natten sofver, hvarlöre ofvannämnda täcken läggas der. Kaminen tjenar ej blott till rummets uppvärmning, utan äfven till dess upplysande, emedan man icke har någon aning om lampor; såväl om vintern som om sommaren eldas den vid skymningens inbrott. Blott för högre gäster begagnas ytterligare ett upplysnings sätt. Två små facklor tändas nemligen, hvilka två tjensteandar måste hålla; denna förrättning tillkommer antingen ryska slafvar eller, om sådana ej finnas, tscherkessiska gossar. Posterade på ömse sidor om den förnäma gästen måste de lysa honom ända till dess han slutat sin aftonmåltid. Några möbler finner man för öfrigt icke; ingen. prydnad kommer derföre 1 fråga, utom att väggarne äro betäckta med vapen och husgeråd som hänga på träpinnar:. Utom gästhuset finnes det på hvarje gård äfven en bygnad för herrskapet, en för qvinnorna och en för männerna, äfvensom flera visthus, som hvila på fyra stolpar, för att hålla spenmålen torr. Till boskapens herbergerande om vintern begagnas vanligen ett slags skjul, hvars tak och sidoväggar bestå af ett mycket tunnt flätverk. Ett litet hus tjenar till kapell, i hvilket tscherkesserna förrätta, d. v. s. frampladdra sin bön, och som icke har några andra orna menter än de fyra väggarne. På gården äro flera nöt-, fikonoch andra fruktträd planterade; alltsammans skyddas af en god och fast inhägnad. Som, till följd af den fullkomliga frånvaron af med hvarandra i förbindelse stående bostäder, dessa landtgårdar ligga ganska spridda, ofta hela mil från hvarandra allt efter landets beskaffenhet, så händer det icke sällan, att den resande icke påträffar någon sådan, utan måste bivuakera. Sedan han i detta fall utsett en hviloplats för natten, sadlar han af sin häst och låter honom beta hvarhelst han behagar. Han tänder härefter upp en lustig brasa och beger sig derpå ut på upptäcktsresa efter turkiskt hvete, som han också vanligen snart finner, emedan det växer ymnigt här och der på fälten; kanske har han också under vägen försett sig dermed. Hvetet, rostadt öfver elden, utgör hans aftonmåltid och hans frukost nästa morgon. Bin bädd reder han till it sig af sadeln och packningen. I gryningen sadlar han åter sin häst och fortsätter esan, men tager då vanligen in på första undtgård, hvarest han blir på ofvanbeskrifna ält vänligt och utan betalning förplägad. En herrlig ock stolt växt, hvilken isynnerhat gör sig gällande i bredt bröst, starka skuldror och smärt veklif, utmärker mannen. Hos qvinnorna förvånas man öfver de breda ich höga höfterna; för öfrigt stå deras lemnar i den skönaste proportion, och de göra onekligen alla europeiskor rangen stridig i tecende å välbildad kropp. Tscherkessern2as ögon, hvilkas glans fördelaktigt förhöjes it de starka ögonbrynen, äro blå eller bru1a; i dem tronar mannens kraftiga frihetskänsla och qvinnans själfulla lif. Ansigtsvärgen stöter hos den förre något i gult, hos len sednare låter den en skär rodnad gefötmiskimra. Tscherkessen vet ganska väl, med hvilka företräden naturen utrustat hoom, och derföre tillåter han sällan vid giftrmål främmanda hlade inhlandnino