Aftonbladet – 3 januari 1862, sida 3

Itill Gayra på gränsen mot Abehasien. Huru långt inåt landet de bibehållit sitt oberoende kan ej uppgifvas, ty den ryska förfpostkedjan bildar här den städse föränderiliga gränsen. Om våra läsare lägga cn i kaukasuskarta framför sig, så skola de snart finna, att detta område framställer ett tomt irum. Långs utåt kusterna äro några namn utsatta, allt det öfriga är hvitt; det vill med andra ord säga, denna trakt är obekant för i geograferna. En beskrifning öfver en resa i tscherkessernas land, hvitken för öfrigt i i geografiskt. afseende lemnar mycket öfrigt utt önska, har man nyligen erhållit af C. btäcker, en f. d. officer iden engelskt-tyska legionen (Sittenund Charakterbilder aus der Tirkei und Tscherkessien, von C. Stäcker, Berlin, bei Reinhold Scblingmann.) Såsom författaren berättar trädde han efter legionens upplösning i turkisk tjenst. Han skulle få anställning vid det nya gens darmeriet, men då det ej blef någonting a! med detta, var han åter sysslolös och begaf sig till Tscherkessien. Den ändu icke ockuperate delen af landet hade två chefer: I noir, alltså i närheten af Anapa. förde . vr pascha, en hemlig vän till ryseringen; och den södra delen lydde Naib pascha, en fullblodstscherkesser. Stäcker stannade ej mycket öfver ett jär, från 1857 till 1858, i bergstrakten. 9Sej dan han till tseherkessernas bruk inrättat de jaf ryssarne lemnade små kustfästningarne, I fyra till avs vs. och inöfvat några afdelninI gar infanteri, : ban sårad och fick derFelter en feber, :ör hvilken ban ieke i det Häkarelösa landet kunde vänta någon bot, ihvarföre han begaf sig tillbaka till Konj stantinopel. : De förhållanden han skildrar ha emeller itid icke förändrat sig. Kriget i Kaukasus i fortgår, och nyligen skola ryssarne till och i med ha lidit ett nederlag. Ifrån Trapezunt ;underhålles fortfarande förbindelse med i tseherkesserna medelst båtar med ett segel. ; Dessa farkosters egare äro turkar och de ha ; privilegium att under rysk flagga färdas på i Svarta hafvet, utom till tischerkessiska kusten. Om de anhållas under resan af något ryskt. patrulleringsfertyg, är deras stående svar, att de segla till Anapa. Från denna ryska. med garnison verkligen försedda fästning begifva sig dagligen patrullfartyg ut på ströftåg utmed tscherkessiskakusten. De fyra öfriga, närmast Anapa belägna, fordom ryska fästningarne (de fyra fästningarnes område, öfver hvilket Naib pascha för befälet) öfvergåfvos at ryssarne under Krimfälttåget och äro nu besatta af tscherkesserna. Om derföre en sådan båt af det ryska patrullfartyget anträffas icke i närheten af Anapa, utan närmare åt den tscherkessiska kusten till, så finnes ingen ursäkt längre; besättningen blir utan förbarmande fängslad och kan stundom bli sänd på ett besök i Biberien. Som detta öde ingalunda är afundsvärdt, så segla båtarne, då de se att de ej på natten kunna uppnå den tscherkessiska kusten, skyndsamt tillbaka, för att i nästa aftonskymning försöka sin lycka. I lyckligt fall varar derföre färden 3 till 4-dagar, vid ogynsam vind 8 till 12. Lasten består för det mesta af klädespersedlar, salt, kaffe, tå, socker, såpa och dylikt, och nan tillbyter sig derför majs; hvete, råg, hudar o. s. v., ty penringar fin nas nästan icke alls hos tscherkesserna. Mycket åskådligt skildrar Sticker tscherkessernas gästfrihet och lefnadssätt. I Tscherkessien har hvarje gård ungefär midt uti sin inhägnad ett litet hus, dets. k. främlingshuset, hvilket äfven tages mycket i anspråk afresande, ty dessa komma ofta fjerran ifrån ur det inre af landet, för att vid kusten byta bort sin spanmål. Vid den högst ringa graden af yttre kultur är det lätt förklarligt, att det .cke kan bli fråga om några offentliga värdshus ilandet. Som det är omöjligt: för den resande att proviantera tillräckligt för hela resan och ej heller är angenämt att alltid logera under bar himmel, så har han ingen annan utväg än att anlila denna gästfrihet och vedergäller den i förekommande fall vid sin egen härd lika mot lika. Då en resande med sin häst tager in på en dylik gård, så kommer genast någon at egarens anhöriga ut, för att taga hand om hästen och föra honom ut på bete. Derpå: iedsagas han sjelf till det ofvannämnda främlingshuset, der han utan vidare omständigheter slår sig ned på turkiskt vis på en matta, med lugn undergifvenhet afbidande bvad som komma skall. Nu infinner sig värden och ställer sig genast vid sitt inträde stum som en -bildstod vid väggen. Hvar ech en slägting, som följer den inträdande, gör på eamma sätt och betraktar, liksom husets egare, gästen med ofrånvända blickar. När denna formalitet efter ungefär fem minuters förlopp nått sitt slut enigt föreskrift, så går värden med den sedvanliga helsningen: Salam alaicum fram till: gästen och börjar med honom ett samtal, under det att nägon på äkta homeriskt sätt värmar sig gästen med en vattenkruka al era och ett tvättfat af trä (hos de rikare tscherkesserna begagnar man i stället för erkrukan en fådan af koppar); denne låter ou -begjuta sina händer med vatten, för att rengöra dem från dammet elter resan. Härefter ställer man fram ett rundt bord af två fots diameter och en fot högt, på hvilket de särskilda rätterna uppdukas, såsom sur eller söt mjölk med basta (hvilken lik: nar vårt korn och begagnas såsom bröd) kalfstek, honing 0. s. v. För hvarje ny vars NA ERK KRO