Aftonbladet – 3 januari 1862, sida 2

och antogs som en systematisk grundsats af ett sinne som det på detta sätt samman krympte ehuru det ej kunde förgifta det. ; Men det fanns ett annat sinne och ettan; nat bjerta af en helt olika prägel med Ed: ons, som visserligen tog intryck, men al. j drig bildade sig efter dessa lärdomar. Dei i skulle hafva varit svårt att afgöra, huruvida i det tysta motstånd, som förefanns emellan ; Gertrud och hennes far, var följden af eller orsaken till den ovilja han tycktes hafva fattat för henne. Var det emedan han ej älskade den svartögda flickan, hvars skönhet borde hafva tillfredsställt den mest granntyckta faderliga fåfänga, som hon aldrig från sin spädaste barndom antog hans åsigter, insöp hans fördomar eller lät hans ståtlighet imponera på sig? Eller älskade han henne icke derföre att hon var stolt — ehurå med en annan slags stolthet än hans — djert och egenvillig i trots af sin späda gestalt och ömtåliga organisation, och emedan hennes sjelfodlade imtelligens öfvade sig-i oafhängiga åsigter och till och med dolda sarkasmer? Om hans iskalla stränghet för ett öonblick smälte under samtal med sonen, tervände den i samma ögonblick hon inkom i rummet, eller då biotta ljudet af hennes röst nådde hans öra: Var det tillfälligt eller af en outredd instinkt af hämd för hans köld emot henne, som hon, knappast gammal nog att förstå meningen af sina ord, tycktes finna nöje uti att nedsätta alla rangens utmärkelser, alla bördens företräden, hela det system af ider, hvaraf hennes brors böjliga sinne så lätt tagit intryck? Nästan innan hon ännu kunde tala rent, hade hon liksom på trots för de gamla familjeporträtterna, hvilka med misshag tycktes se ned på henne, låtit huset genljuda af den gamla visan, som förunderligt slagit an på hennes fantasi: