Aftonbladet – 3 januari 1862, sida 2

Principenligt, vore det visserligen, det medgifva vi. Ty hvar och en som bygger icke på det eviga utan på det förgängliga, hvar och en som sätter någon bekännelseskrift öfver bibeln — och detta har man i sjelfva verket gjort, då man ej erkänner såsom en rätt medlem af kyrkan eller ens för en uppriktig kristen någon, som afviker i någon mån från dessa bekännelseskrifter — har härigenom ställt sig på en basis, som omöjligt kan blifva allmän. Han tillhör allenast en sekt eller en från kyrkan afskuren del, och det är då äfven fullt i sin ordning, att han äfven ställer sig såsom sådan. Visätta likväl föga tro till, att detta sker. Men likasom i Tyskland mer än en halsstarrig ortodox prelat måste vika för den allmänna opinionens påtryckning, kan möjligen äfven här en tid komma och är i någon mån redan förhanden, då man gör andra fordringar på dem som skola handhafva prestbildningen och den kyrkliga styrelsen. Å ——