Aftonbladet – 3 januari 1862, sida 2

När Adam gräfde och Eva spann, Hvar fanns väl då någon adelsman ? : Då hon blef äldre, ; af hon pikar åt he:raldiken, skrattade vanvördligt åt sköldemärken, framstälde brydsamma frågor till pater Lifford, angående verkliga värdet af sådana företräden ur religiös synpunkt; undrade om apostlarne kunde framvisa sexion anor; och då hon läste historia, var det alltid folkets intresse, frihetens sak — vare siz i ordets rättmätiga betydelse, eller i den falska mening hvari det alltför ofta blifvit användt — som väckte hennes sympati och eldade hennes entusiasm. Konungens olyckor, trohetens hjeltemod, glansen af stora namn hade icke samma makt att röra henne; och hennes bror upprepade ofta — icke af elakhet, men af okonstlad förtrytelse — för sin far och hans onkel hvad han kallade hen nes vidunderliga åsigter i dessa hänseenden, hvarvid den förres iskalla förakt, den myndighet, hvarmed den sednare fördömde dem, utan att gifva en förklaring eller tillåta ett vädjande, endast stadfästade intryck, som en mindre frånstötande behandling kunde hafva utplånat eller mildrat. Nödsakad att hemma tiga i sådana ämnen, gaf Gertrud ofta luft åt sina känslor när hon var tillsammans med de enda lekkamrater, som händelsen fört i hennes grannskap. I hennes spädare barndom satte en svär sjukdom hennes lif i fara, och under hennes tillfrisknande hade läkaren påyrkat att hon skulle 1å mera sällskapa med andra barn, såsom: det enda medlet att stäfja hen-: nes förtidiga själsutveckling och afleda henne från den oupphörliga läsning, som med synbar hastighet tärde på hennes både själsoch kroppskrafter. Pater Lifford, till hvilken denna fråga hänsköts, ansåg att Mary Grey, en liten