Aftonbladet – 2 januari 1862, sida 3

salarne,. som flera af Londons ölstugor på sista tiden öppnat, hvarigenom deras karakter mer eller mindre förändrar sig. När man lemnvar ett af de stora 8 ädernas public-houses, är man glad att få staka alsig den rökdigra atmosfcren, larmet, dammei och alltför ofta ge plumpa orden, och önskar hvila sin blick på ett anspråkslöst värdshus i en encelsk by. Nära en damm, der gässen och ankorna plaska, ser man ett gammalt bus, krivg hvilket ett franskt vinträd liograr ena starka armar. Detta iräd är lyckligt, det saknar ej sitt fädernesland. Ett alltid fullt vattenkar inbjuder hästarna att fukta gin törstiga mun i det klara vattnet. En rostig skylt, som hänger på en jernstång, låter oss ana en af regnet till hälften utplånad bild. Der andas allt lugn och så til sägandes hu-ets goda samvete. Det inre är rent, trefligt och gladt. Der finns en sal. hvarest tennkannorna stå ordnade efter sin storlek å en hvit, renskurad hylla, en pcrfour med hvita, rapp te ar, fin sand strödd på golivet, träbänkar och bord, en gammal klocka, som upplifvar rummet med sitt enformiga tik-tak, kopparstick, som föreställa scener ur historien, Wellingtons porirätt och dylikt, en gammal kamin, hvari -n svag stenkolseld flammar, och fönster med några naiva inskrifter ristade i glaset. Från dessa fönster upptäcker man kyrkan. kyrkogården, skolans med en skock sto:ande barn utanför och den stora majstången (maypole), som minst en gång om året prydes med band och blommor. Public-house utgör i byn ett sällskapligt föreningsband mellan folk, som största delen af dagen äro skilda från hvarandra genom sitt arbete på marken. De samlas der på aftonen för att samala om kornet, humlen, kapplöpningar 0. s. v. Några oskyldiga hazardspel och raffles, ett slags lotteri, sysselsätta dem på dessa fristunder och roa dessa enkla och arbetsamma män, som ha lätt för att skratta. En eller ett par af byns politici medföra nyheter, hvilka, såsom Goldsmith säger, äro ädre än värdinnans öl. Der firas skördefesten med kransar af ax, med sånger och öl. Betraktadt som en industrigren och ett oumbärligt element af de enge ska sederna, förjenar ölet icke mindre uppmärksamhet än de statsintressen, med hvilka historieskrifvarne sysselsätta sig. De stora händelserna förekomma blott på sällsynta mellantider i ett folks tillvaro, hvaremot de ekonomiska förhållandena hvarje dag förnyas, omfatta hela lifvet, skära de förnämsta dragen i folkkaraktered och grundlägga det materiella välstånd, medelst hvilket civilisationen till lands och sjös tillkämpar sig verldens krona. em EEE