Aftonbladet – 28 december 1861, sida 3

roder och ankare vunnits, är det vigtigaste af hela fartygets konstruktion. 1 stället för at lita på vatmet såsom ett skydd, har konstruktören åt det undre skeppets sidor gifvit sådan lutning, att en kula ej kan träffa dem förrän den passerat igenom vattnet på en sträcka af 25 fot, och då i en mycket spetsig vinkel, på sin höjd 10 grader: Propellern, rodret och ankaret kunna deremot icke alls träffas atskott. Tornet, i hvilket tvenne kanoner af gröfsta kaliber finnas uppställda, utgöres af en cylinder, 10 fot i diameter och 9 fot hös samt förfärdigad afåtta lager (utanpå hvarandra) af 1 tums tjock jernplåt, alla fast sammannitade. Cylindern är betäckt af ett bombfritt tak, placeradt 6 tum djupt ned i cylindern; det består af smidda underlag, betäckta med plåtar. Kanonerna skola röra sig i slider af smidt jern, som sträcka sig tvärs igenom tornet. Lavetterna äro af smidt jern. Flera luckor gifva tillträde till tornet nedifrån skeppet. Tornets omkrets hvilar på en svarfvad messingsring, som är fästad i däcket, men dess egentliga tyngd uppbäres af en vertikal axel, hvilken går ned i skeppet och der hvilar mot ett underlag, hvarförutom den har ett stöd i fartygets mellanskott. Ett bjul om sex fots diameter är fästadt vid axeln. Genom detta hjul och åtskilliga linor kan tornet vridas åt alla håll af den person, som befinner sig deruti, och kanonerna riktas hvart man -behagar. För den händelse att fartyget skulle komma att strida med de i Europa uppfunna, jernbepansrade skeppen, ämnar kapten Ericsson borttaga de fyra yttersta plåthvarfven på tornet och ersätta dem med valsade, fyra tum tjocka jernstänger, så att tornets väggar få en tjocklek af 10 tum.