Aftonbladet – 28 december 1861, sida 3

Ar RR VE ret ED VT FP ida AD Aes mA lr 4 linieskepp och 3 fregatter. . Man skulle ha trott att hertigen, så öfverlägsen han var, ;enast skulle hatva tvungit dem att stryka lager Men han gjorde det icke. Man säger att han var förtviflad öfver att ej Ner göra det. Men hvarföre gjorde han det då icke? Derföre, påstår man, att den ryska flottan — den underlägsna — ej angrep honom — den öfverlägsna — och ordern således förbjöd honom att göra det. Men kriget var likväl långt avanceradt, och ehuru ordern ej blifvit skriftligen förändrad, hade dock händelsernas makt förändrat den, hvadan det ock varit hans pligt att angripa. Men det var icke sista ordern som hertien under detta Krig tydde på sitt eget sätt. onungen hade befallt honom att genast uppsöka och slå ryska flottan helst så nära Petersburg som möjligt. Men i stället löpte han in i Sveaborgs hamn, lemnade 9 af sina linieskepp fem mil ute i hafvut, blottställda för alla farorna af ett anfall af den Cronstadtska eskadern, som man redan visste hafva utgått. Då den svenska flottan omsider löpt ut, segrade den emellertid vid Hogland, der den först sammanträffade med den ryska. .,Utan att man eger några autentika bevis derpå att hertigen var invigd i den finsk-svenska aristokratiens stämplingar, kan man derpå knappast tvifla. Sprengtporten hade ju erbjudit honom kronan. I öfrigt tala mer än en handliug mot hönom under detta krig. Redan vid anfallet på Fredrikshamn visar sig Anjalaförbundets tillvaro. Öfverstarne för Björneborgs regementen Hästesko och von -Ötter sökte då förmå konungen att inställa-.anfallet. Man påstår till och med att Hästesko: under samtalet fattat konungen i