Aftonbladet – 28 december 1861, sida 2

påyrkade nu mer än någonsin, att konuna skulle sanktionera dessa lagförslag. lera af ministerens sammanträden voro ganska lifliga. Fyra dagar efter hvarandra semmanträdde konseljen under konungens pre-idium på slottet. Man berättar, att ofvannämnda liberala ministrar i flera punkter voro oense med utrikesministern grefve Bernstorf, krigsministern general von Roon och handelsministern von der Heydt, samt att liflija debatter uppstodo. De liberala ministrarne ville då, såsom det påstås, afgå och gjorde godkännandet afnämnde lagförslag till en kabinettsfråga. Efter långvarigt vacklande gaf konungen efter. Nu kan man anse krisen slutad. Ministeren stannar qvar, och intrigerna af junkerpartiet, som hoppades på smygvägar bakom kulisserna kunna återvinna hvad de i dagsljuset och vid valen förlorat, ha nu ånyo gått om intet. Tvisten är dock ännu blott tills vidare sliten, emedan hufvudfrågan om armåbudgeten först efter kamrarnes sammanträde kan komma å bane och då skall konflikten måhända bryta lös ännu våldsammare. Emellertid har man vunnit tid, och de utländska händelserna skola vid sakens vidare utveckling ha ett ord med i laget. Prins Alberts död är en stor förlust för det liberala partiet, ty den aflidne utöfvadt ett betydligt inflytande på konungen i li j beral riktning. Vid mer än ett svårt tillfälle skall konung Wilhelm ha räddats un dan reaktionens illvilliga örontassel genon jtanken: . hvad skall prins Albert tänka derom! Den aflidne fursten hade såsom kronprinsessans far ett lifligt intresse i aft gör: Preussen stort och mäktigt. Men prins AlI bert var nog upplyst att inse, att vidblifi vandet vid det liberala systemet är vilkore: derför. Således förlorar liberalismen i ho nom ett betydande stöd, hvilket vi hoppa: icke skall bli ett förebud till dess fall. — -—