Aftonbladet – 14 december 1861, sida 2

sina långa ochTskäligen IppgäTrade deklamationer. Här, såsom den lifliga, ännu vid barndomens gräns stående flickan, som begagnar det inflytande, hvilket man icke kan bestrida. det yra och bortskämda, men älsk-; liga, barnet, för . att. genomdritva den med, mer än vanlig energi begåfvade unga qvin-; nans ädla ulsigtery finner mll Ramsten tillfälle-att tillgodogöra sin -personligå täckhet. sitt rörliga väsen och sin i allmänhet af:en god-instinkt ledda uppfattning, och man ser henne derföre med: mycket nöjei denna roll. Denna unga skådespelerska bar hos mången väckt ganska stora förhoppningar och hon har rönt mera bitall och loförd än som kommit de flesta nybörjare på skådebanan till del. , Sannt är också, att man hos henbe fonnit ett lif och en triskhet, som måste göra ett godt intryck, särdeles som på den scen hon tillhör man icke varit alltför mycket bortskämd i detta afseende på sednare tider. Likväl behölver mll Ramsten vara i besittning af -blott en -ringa, del.af.de-utmärkta gåfvor, som en och annan ansett hennexha ådagalagt, för. att hon skall: sjelt inse, alt nybörjaren icke kan vara. en full: ändad konstnär, och.att det. bifall, som nu egnasHenne; : bör betraktas. såsom ett. erkänvande af: vackra anlag och ett lofvärdt bemödande, ja, att hon skylleren kanskeicke så obetydlig del deraf åt det ungdomliga behag, som tillhör hennes ålder. Vi vilja tro att mll Ramste verkligen förmår och vill så uppfatta bifall. och beröm, ty säker iigen skulle det vara ganska menligt för utveeklingen af de rätt vackra anlag hon-syz nes ega, om hon läte förleda sig att tro det hon, liksom Minerva trädde. fullrustad ur Jupiters hufvud, kommitsmed ens från elevskolan en fulländad konstnärivna. Bifallet. ar det ofta blifvit yttradt, är konstnärens, ,eh,; isynnerhet den seeniske: konstnärens lifsluft. Vi vilja heller icke bestrida dess ifvande,, dess elektriserande inflytande; less. förmåga att egga till arbete, och ansträngningar; menicke: mindre sann är Jen satsen, att smickret är ett gifts som an skada, till och. med förderfva äfven lens rikast. begåfvade natur. Att entusiasnen strött smicker för den unga skädespeerska, om hvilken vi tala, lärer icke be.viflas af någon, som .sett henne bedömd å, att visserligen dem svenska skådebanan cke på bra länge, om ens någonsin, egt ågon konstnär, på hvilken de kunnat vara ullt tillämpliga, utan måste man, för att iutiar em motsvarighet -till. den tecknade bilen, uppsöka: hvad dramatiska? framställningskonsten frambragt allra Ypperst i alla änder och tänka sig i den unga skådespeefskansperson förenade, exempelvis, både n Ristori och en fru Heiberg. Vi förtrösta ikväl på att mill R. har nog sundt omömer för att ickerlåta sigsförvillaseaf ett så veskaffadt beröm eller af de bifallsyttrinsar, .som. egnas henne af en välvillig publik, utan väl ihågkomma att konstnärspriset icke. vinnes vid första steget på konstnärsbanan,: tan först efter ttägna och allvarliga studier.. Man behöfver alldeles icke minnas nåbga år tillbakar för utt erinra sig. det feaomenet, att en ung, med icke obetydande anlag -utrustad skådespelerska, som redan rån sitt första framträdande-vann publikens synnerliga tycke och fick sina täcka miner, ina behagfulla ställningar och sitt iallmänhet; angenäma. väsen i tid och: otid. applåderade, derigenom förleddes att göra dessa miner, dessa ställningar tillett manår, vid hvilket den konstnärliga utvecklingen hufvudsakligen stannat, sedan det emellertid föfledt många andra att försöka med samma medel eröfra applåder och beröm. Det är för att, i hvad på oss ankommer, öka förhindra qväfvande: på samma sätt af de anlag mill. Ramsten: kan ega, som vi ansett oss böra varna mot de frestelser, för hvilka det öfverdrifna berömmet kan blottställa henne; troende: oss dermed göra henne och konsten en bättre tjenst än genom utströendet af superlativa loford. Hr. Hartman spelade kusinen Williams med ganska god urskiljning. Hans förlägenhet var dock mera skolgossens än den unge mannens som redan gjort ett tre års fälttåg. Mån ka säga att br H:,:kansker just till röljd af sina unga år, i allmänhet föreföll nog gossaktig för rolen.