Aftonbladet – 14 december 1861, sida 2

skönhet. . Dock, hvad är detta! Strömfåran löper mot öster, i stället för mot det vesterut belägna hafvet. Det är då ej Cunene han funnit. Så är det också. I stället för Cunene har han upptäckt den mot sydost åt det inre af kontinenten flytande Okavango. Denha flod blef också den yttersta gränsen för Anderssons andra reså, liksom sjön Ngami för hans första. Ilan, måste här vända om till töljd af en! häftig feber som iade så väl honom sjelf som de flesta af hans skamrater på sjuklägret. L dettastillstånd äpade han-sig under långa dagar tillbaka enom ödetharkerna och var under denna rd nära att duka under för sjukdom och anfall al den. fiendtliga Ovambosstammen, då hans vän Green, som blifvit underrättad om det farliga läge hvari han befann sig, kom till hans räddning, och Karavanen uppnådde åter, fast i ytterst medtaget tillstånd; Otjembingue, samma ort hvarifrån den två ånger brutitsupp-på resan. till;det fruktlöst ökta målet. i Under dessa båda färder hade Andersson, nidt under alla motgångar, oförtrutet anstält vetenskapliga observationer, och om äfven ans resa i rent geografiskt hänseende ej san anses ha gifvit några synnerliga resul teter, har den dock säkerligen på flerfaldigt ätt riktat naturvetenskapen genom de derinder gjorda samlingarne och iakttagelserna. Af särdeles intresse äro de taflor förf. upp? Irager öfver det södra Afrikas djurverld. dan är här både vetenskapsman och den sassionerade jägaren. An följa vi honom lå han en månljus natt fattat -posto vid ett sattningställej dit alla traktens vilddjur komna smygande för att släcka sin törst och ler de ståtliga elefanthjordarne trängas i ånga radem vid .stränderna. -Äm bjuder han äsaren följa sig: på högdjursjagt, der ele, anter, giraffer Och :lejon jemte den oförkräcktes jägaren sjelf spela hufvudrollerna i ifventyr af den mest ?spännande? art. Så ir vår hjelte en gång nära deran att bli öndertrampad. af..en. hel elefanthjord; en nonan gång befinner han sig med klickande studsare ansigte mot ansigte med ett väldigt ejon, andra ej mindre underbara och kriiska lägen att förtiga. Dessa skildringar, om förekomma, blandade här och. der med. jelfva reseberättelsen, tjena äfven att gifva lenna en hö: grad af lil och omvexling. Författarens stil är enkel uciu osökt, och han har en ganska stor förmåga? att som xerättare underhålla läsarens intresse. Bo senscvärdeförhöjes,genoms de prydliga, väl itförda illustrationer, sexton till -antalet;som itfölja berättelsen. Hade törf. kunnat biogasen-kartacöfver de nya. trakter han gewomrest, skulle läsarens förbindelse. till hoiom värit ännu större: — Samlade skrifter af Carl Michael Bellnan, med ordförklåringar och historiska uppysningar, utgifna af J. G: Carlen. Med en i dessa dagar utkommen temligen liger volym; omfattande häften 22 —24, har lenna, storartade Bellmansedition, nätt ett ycklizt slut. Man finner här atslutadt medlelandet af Bellmans smärre strödda dikter, avaribland flera hittills otrycktr, vidare Zims högtid och Bellmans öfversättning at Gellerts fabler. Genom meddelande af omsving 100 sidor är här äfven den musikaliska afdelningen afslutad. I afseende på illustrationer. äro dessa häften. särdeles. rika; man finner först 11 i texten tryckta träsnitt och derefter 15 större särskilta plancher, bland: hvilka många äro af det största inresse, t. ex. Sergels pennritning, framstäljande Bellman rökaude, Haga, Fiskartorpet, Bellmans graf och Bellmans byst å Djur? ,ården; afbildade i vackra kromolitografier, ilera komiska pennritningar från Bellmans id, illustrerande åtskilliga af hans sånger ,ch-äfventyr,. Man finner äfven i facsimile ;n: skuldsedel af Bellman, ställd på innehafvaren och lydande ko 12 rdr specie, utlärlad den 29 Juli 1783-och enligt påskrift för agsökning presenterad i slottskansliet den 25 Nov. 1785. Man fiwner här äfven en af utgifvaren hr Carlen författad lefnadsteckning öfver Bellman. Författaren har välbetänkt afbållit sig från la slags vältaliga utgjutelser och allmänna zarakteristiker öfver Bellman, hvaraf förut uillräckligt finnes, men har i stället gjort sig mycken möda att hopsamla en mängd hitulls icke kända drag och omständigheter rörande hans lefnad och personlighet. Man äser bland annat med stort intresse en uppsatts af framlidne krigsrådet Westee rörande inledningen till första publicerandet af Frednans Epistlar och Sängor. (Vi anmärka i örbigående att något tryckfel måtte insmusit sig i angifvandet af Westees födelseår, 1783, ty det är väl icke troligt, att han vid 7 års ålder kunnat vara rådgifvare åt Åhlström i afseende på hans förläggareverksamhet.) En teckning af Lars Hjortsberg sastar ljus öfver det uttryck Bellman under sina sista lefnadsdagars missöden fällde om förmenta vänners trolöshet och ordska. Utom hvad som förut i noter blifvit medleladt rörande de i Bellmans sånger företommande personager, meddelas här åtskiliga drag hvilka äro af intresse, liksom de ippgifter man finner, rörande Bellmans närnaste, hans enka och hans barn. Hela denna upplaga är i sitt.-slag de mest storartade hyllning, som blifvit egnad i en svensk författare. Förläggaren har .cke sparat några kostnader och utgifvaren cke någon möda. Hvad kritiken än må unna haft att anmärka emot en eller annan if utgilvarens noter, så fordrar den enkliaste rättvisa att erkänna, att hr Carln gewom detta silt oförtrutna, i högsta grad 2 svärliga: och endast genom ovanligt nit och ntresse för saken samit stor uppspaningsförnåga möjliga arbete inlagt en stor förtjenst, som förtjenar erkännande från vännerna af vensk vitterhet. Det var i sannins hög