Aftonbladet – 13 december 1861, sida 2

Vid en närmare genomläsning af de många artiklar rörande norska ministerkrisen; hvilka förekomma i de med gårdagens post anlända norska tidningarne, finner man bland de många lösa förmodanden och sväfvande anmärkningar, som äro en följd af krisens besynnerliga karakter, dock åtskilligt, som tjenar till att närmare belysa situationen. Al alla uttalanden finner man bekräftadt, hvad vi straxt efter första underrättelserna om hr Sibberns afskedstagande funno anledning att antaga, att schismen varit af mera formell än reel natur och icke härledt sig från olika meningar derom, huruvida en ny unionskomite vu borde nedsättas, utan trån en divergerande uppfattning om den form, i hvilken norska regeringens framställning i ämnet borde ske. Efter hvad det nu vill synas skulle det vara en not från grefve Manderström till. de främmande kabinetterna, som isynnerhet skall ha gifvit anledning till denna meningsolikhet. Morgenbladet yttrar härom: Justitiedeparterientet och norska regeringen skola i sitt betänkande ha åberopat en not, som utrikesministern grefve Manderström hade i anledning af Anckarsvärdska motionen tillsändt de förenade rikenas representanter vid främmande hof, och hvilken not hade konfidentielt blifvit storthinget och aorska regeringen meddelad. Vi känna e det bokstafliga innehållet af denna not, men det lärer deri heta att icke någon tvist al allvarsammare art råder mellan Sverge och Norge, utan att det är några mindre tvistevunkter i fråga, dem man hölle på att bilägga. Statsministern Sibbein skall ha önskat iå borttagen denna strof angående noten. men derpå ha de öfriga ledamöterna af regeringen ej velat ingå. Ett rykte, för hvilket vi ej ha den ringaste hemul, men som vi dock anse oss böra omnämna, enär det är mycket allmänt spridt, förmäler att statsrådet Lange skall luta åt hr Sibberns åsigter, antingen rörande ifrågavarande strof eller rörande andra punkter, om hvilka tankarne varit delade och diskussion egt rum. I följd af meningsstridens egna beskaffenhet skall allmänheten icke — eller åtminstone ej på längre tid — få i sina händer medel att förskaffa sig någon på fullkomligt säkra grunder fotad öfvertygelse om befogenheten af hr Sibberns : fordringar. Möjligtvis är det för detta ändamål ej tillräckligt att handlingen blir offentliggjord. Icke ens om man hade fullständig kännedom af de officiella underhandlingarne mellan hr Sibbern och hans kolleger, kunde man vara säker att man toge i betraktande illa de omständigheter som hafva ansjråk