Aftonbladet – 13 december 1861, sida 2

hafva missbrukat sitt embetes myndighet. Polismästaren åter bötfälldes till 50 rdr för det han uppenbarligen utan stöd aflag föreskrifvit, det kostnaden för Brincks hitforslande från Kalmar skulle godtgöras af de medel han vid häktningstillfället innehade. Brincks yrkande om ersättning — ogillades; hvaremot såsom godtgörelse för det lidande B. tillskyndats genom den af underståthållaren anbefallda häktningsåtgärd denne dömdesj till Brinck utbetala 80 rdr, hvarjemte polismästaren förpligtades återgälda Brinck kostnaden för hans hitforslande med 14 rdr. Brinck fortsatte i besvärsväg sina ersättmngsanspråk hos K. M:t; men utan vidare påföljd. Den af sekreteraren hos akatemikanseren vidtagna åtgärd, att vid utfärdande af en akademiadjunkts-fullmakt uppbära, utom charia sigillata, en afeft af 157 rdr 50 öre, under benämningen kansligebihr, föranledde justitieombudsnannen, sedan klagan öfver berörda åtgärd anmälts och kanslerssekreterarens förklaring infordrats, att remittera saken till advokatfiskalsembetets i Svea hofrätt beifran, hvadan målet till Stockholms rådhusrätt instämdes. Då vi tilförene redogjort för hvad å ömse sidor anförts i denna ingalunda ovigtiga principfråga, anse vi oss här allenast böra omnämna, att rådhusrätten dels förpligtade kanslerssekreteraren att återbetala de 187 rdr 50 öre, som han utöfver stadgad fullmaktslösen uppburit, och dels fällde honom att böta 10 rdr rmt, öfver hvilket utslag kanslerssekreteraren anförde besvär i Svea hofrätt, som på det sätt ändrade rådhusrättens utslag, att klaganden befriades från honom ådömda böter. Äfven sistberörda utslag är af kanslerssekreteraren öfverklagadt och på K. M:ts pröfaing beroende. De öfriga åtal, för hvilka i justitieombudsmannens berättelse redogöras, afse åtskilliga uppgifna rådhusrätters och domhatvandes dels dröjsmål med konkursmåls afdömande, dels oriktig beräkning ellerförvandling af böter m. m., för hvilka förseelser, i mån at deras beskaffenhet, stundom ganska höga böter blifvit ådömda, äro icke af det allmännare intresse att här behöfva upptagas. Deremot anse vi oss böra omnämna hvad i berättelsens sista punkt förekommer, egentligen såsom en anmälan, påkallande lagstiftningens mellankomst, och motiveras af den omständigheten, att olika beslut meddelats i mål af enahanda beskaffenhet. En handlande i Kalmar, som åtalats derföre att han flera gånger i sin handelsbod under Januari månad 1856 olofligen afyttrat sprit i minut, erkände att så skett alltifrån år 1839, men endast af sådan sprit som innehållit 20-gradig styrka och användts till tekniska behof. Rådhusrätten frikände honom från åtalet, enär åklagaren icke styrkt att den handlande i minut afyttrat annan sprit än den; som till det uppgifna hehofvet bliivit begagnad, och denna varuartikel i sådan egenskap ej vore att anse såsom vanlig spirituös dryck. Göta hbofrätt åter fällde den handlande att för oloflig försäljning af sprit i mindre parti än en half kanna böta 10 rdr, samt att erlägga utskänkningsafgift med 50 rdr. — Detta utlag, som öfverklagades, blef af K. M. stadfästadt, sedan teknologiska institutet den 7 Januari 1858 i infordradt utlåtande anfört, att utaf sprit, af hvad gradtal som helst, kan, genom densammas utspädning med vatten, beredas bränvin af vanlig styrka, och att, i fall spriten är ren, äfven det bränvin, som deraf erhålles, är rensmakande. — Något sednare blef en handlande i Göteborg, som åtalats derföre att han i mindre parti än en half kanna afyttrat sprit af 22-gradig styrka, härför bötfälld af Göteborgs poliskammare, hvilket beslut af Göta hofrätt stadfästades. Då emellertid den hzndlande fullföljde må let i besvärsväg till K. M., blef han från det ådömda ansvaret frikänd, på grund af teknologiska institutets i ctt annat likartadt mål afgifna utlåtande, att sprit icke vid bräumnerierna i riket o. edelbarligen ur mäsk utdrages med större alkoholhalt än 18 grader, utan måste, för ernående af högre gradtal, undergå ytterligare beredning, hvarigenom sådan starkare sprit i den mån fördyras, att, derest den sedermera utspädes till bränvin, priset å detta blefve vida högre än det gångbara, samt enär handeln med slik sprit, hvars tillgänglighet för tekniska behof är at vigt, icke ansågs vara underkastad de inskränkningar och bestämmelser, somfför försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker äro gällande. — Enahanda slutliga utgång fick ett alldeles likartadt åtal, anstäldt mot en apotekare i Kalmar. — De märkliga omständigheterna i dessa mål äro dels att tek nologiska institutet afgifvit i likartade frågor alldeles stridiga yttranden — en omständighet, som ådagalägger en hög grad af vårds löshet — och dels att K. M. likaledes i må! af enahanda beskaffenhet meddelat sinsemellan stridiga beslut. Deesa exempel — anmärker justilieombudsmannen — torde tillräckligt ådagalägga behofvet af närmare bestämningar i lagstiftningen rörande dette änne. Vid en närmare genomläsning af de många artiklar rörande norska ministerkrisen; hvilka