Aftonbladet – 9 december 1861, sida 3

kännelse skulle smärta honom. en mellanväg. Förlåt mig, bad jag, tmen jag var trött efter paketeringen och somnade in på stolen der borta. För all del, trötta icke ut dig för min skull4, uppmanade han, utan gå in till dig. Du -behöfver hvila; iag gör dig allt för mycket besvär. S:Jagitog godna.toch ämnade aflägsna mig. (Goda Marie, gör mig en tjenst till; tänd ljusen och förvandla den gamla folianten till ett bord igen ! Jag uppfyllde hans önskan och begaf mig derifrån. Då jag dagen derpå vid vanlig tid inträdde, hade han fallit i en djup sömn. På nattduksbordet brunno ljuseni pipan, folianten låg qvar på hans knä och derpå ett fullskrifvet papper. Pennan höll han ännu i sin hand. Jag började genast att ordna allt det der, släckte ljusen, ty det var redan full dager, lyftade bort folianten, papperet och skriftyget. Men då jag så gick och stökade, kom jag att kasta min blick på skrifvelsen. Första ordet som föll mig i ögat väckte; jag kan icke säga min nyfikenhet, men ett oemotståndligt behof af att läsa vidare. Min Gud, hvad fick jag läsa? Om en dödsdom blifvit mig förkunnad, tror jag ej att den skulle ha gripit mig djupare.t cMen hvad läste ni då, min mor? Du kan icke uppfatta, Gudiloff, djupet af en mors känsla, höjden af hennes kärlek för det barn, som hvilat under hennes hjerta. Den dag kan likväl komma då ditt förstånd skapar dig en föreställning derom. Erinrar du dig då din mor, så skall du helt säkert förlåla henne om hon vacklat vid uppfyllandet af en pligt, som beröfvar henne hennes egen, hennes enda son,ft Jag gick