Aftonbladet – 5 december 1861, sida 3

Jalle JAH BUlUCHGl UCKCIIVb, MSVHIRTI, SECUCh han på det i förslaget uppgifna sättet pantförskrifvit och låtit inteckna sina lösören til: förmån för någon af sina borgenärsar, der: efter försäljer, förpantar eller förskingra: dem, skulle dåendast handla i sin full: rätt, och -borgenären, oförmögen :måhänd. att förstå att en lag, som utlofvar för han: fordran säkerhe. genom underpanten?, doch ej upprätthåller den, skulle till sin skad: finna huru litet värde sådan underpant ; sjelfva verket eger. :Antager man således, att lösöreköpet är en förklädd pantsättning är det dock uppenbart att det för borgenären medför större säkerhet än den föreslagna underpanten?, Lösöreköpet skull ock aldrig kunna. begagnas till att pantför skrifva gäldenärens helalösegendom 1 mass: eller såväl den han då eger som den ha framdeles kunde förvärfva, då deremot de föreslagna lagen om ?underpant? öppet med gifver en sådan pantförskrifning till förmår för en borgenär på bekostnad af de andra Och hvad angår det svek; som under firma af lösöreköp kunde bedrifvas, är det lä att inse, att det i mycket vidsträcktare skal: skulle kunna bedrifvas under firman af un derpant. Redan den omständigheten, at man lagligen skulle ega förskingra hvat man åt en annäån högtidligen pantförskrifvit. bevisar detta. Hvad man således än mi tänka om den till sin princip äfven mindr väl beräknade lösöreköpsförordningen, si vore. dock atbylet af den mot den före slagna nya förordningen ingen vinst. F. d. riksdagsmannen framhåller videre så som en synnerlig förtjenst i det nya försla et, att, då enligt nu gällande lag hypotek i fast egendom kan af borgenären vinnas älver utan något derom med gäldenären: träffad: aftal och still och med mot dennes vilja, så snart utredt är att gälden ej är betald. skulle enligt förslaget hypotek i lös egendom icke få beviljas utan gäldenärens dertill.i stadgad ordning gifna samtycke. För vår del anse vi äfven detta innebära ett frö till stora missbruk. Det må vara i princi pen riktigt, att borgenären ej bör ega rät till annan eller större säkerhet för sin fordran än den, som vid försträckningens upp: görande betingades. Men för att kunne upprätthålla denna. grundsats, erfordrades ovilkorlig visshet derom, att försträcknin gen i alla afseenden uppkommit samlidig: med den sökta och af gäldenären samtyckt: hypotekariska säkerheten, eller att den nys reversen icke är en omskrifning afen äldre Då likväl en sådan visshet är omöjlig ati vinna, så upphör upprätthållandet af en sådan grundsats att vara nyttigt, emedan de: tvärtom vid sådant förhållande skulle ländr borgenärernas rätt i allmänhet till skada. Vort nemligen äftal om hypotekarisk säkerhet. eller gäldenärens samtycke dertill, ovilkorligen nödigt för säkerhetens erhållande: s-ulle: derigehom den mest obegränsade frihet lemnas gäldenären. att efter omständigheterna gynna den ene borgenären framför den andra, att efteråt bevilja hvad man i början vägrat, att gynna en yngre framför en äldre, att låta yngre borgenärer få full säkerhet för sin fordran uti en tillgå g,som gäldenären med en eller flera borgenärer: Uifare försträckta medel måhända hufvudsakligen förvärfvat. -De af ett sådant för: hållande uppkommande abnormiteter i det enskilda och affärslifvet kunde blifva månabanda, då deremot, när det står samtliga orgenärer öppet att för sina fordringar söka och vinna hypotekarisk säkerhet igäldenärens egendom, då de finna det nödigt. rätten är lika för dem alla, och den, som då vigilerar? sin rätt med mindre omsorg än den, som gör det bättre, kan ej beklaga sig öfver den sednare. FARA Då vi sagt, att vilkoret af gäldenärens samtycke för den hypotekariska säkerhetens fastställande äfven i och för sig eller i allmänhet skulle utgöra ett fel, medgifva vil! likväl, att i fråga om underpant i lös -egen-1 dom? . detta vilkor knappt kunde undvikas. . Man kan nemligen om egaren till fast egendom erhålla den för hypotekets beviljande erforderliga upplysningen ur de föreskrifna officiella registren, då deremot i afseende å eganderätten till lös egendom, hvaruti ?underpant begäres, ingen annan utväg finnes, än att derom höra innehafvaren deraf, d. v. 3.-gäldenären. Men då ingen lag-rimligtvis kan förklara, att hvad som finnes i en per 3s0ns besittning skall anses såsom hans egendom; äfven om han nekar dertill, och gäldenären alltså; hörd öfver borgenärens an sökan om underpant i den förres lösa egen: dom, alld hade i sin makt att, om han så ville, fägrokå sin eganderätt dertill, så blefve resultatet af allt detta, att gäldenärens samycke till underpantens? beviljande äfven på denna väg blefve nödvändigt, och vid sådant förhållande skulle det i alla händel ser stå i. hans makt, att med den föreslagnt underpanten?; när. helst han ville, gynnt a eller flera af sina borgenärer på de öt rigas bekosinad. Här visar sig alltså ytter ligare ett högst vigtigt skäl, bland flera anIra, till att lägga å sido hela denna ifråga satta underpantsinstitution?. Äfven en gäl denär skulle ej vinna på dess införahde. Ern affärsman, större eller mindre, som läte in .eckna sin lösa egendom eller delar deral ill törmån för en eller annan borgenär, skulle derigenom hafva gifvit dödsstöten åt sin krelit och möjligheten att vidare fortsätta sitt yrke. : js Men, säger man, om en gäldenär frivilligt och ärligt önskade få begagna en sådan Xunderpant? för sin upplåning, hvarföre skulle det honom förmenas? Derföre, svara vi, att samhället, likasom i sina lagar i allmänhet. äfven i sina kreditlagar bör inläzga skydd för. allas rätt och, tillse att ej den enes fri het må kunna missbrukas till förfång för andra. : Lösöreköpsförordningen antogs äfven på sin tid såsom en god kreditlag och försvaradus såsom sådan af många. Tillämpad i öfverensstämmelse med sin ursprungstanke.