förmånsrätten för en del af dem böra sträcka sig till all gäldenärens både fasta och löse ed och åter för andra till endast den lösa egendomen, eller viss fast egendom, ler viss lös egendom, samt likaledes, hvad förmånsrätlen emellan dem inbördes angår, ordnat den, icke efter dagen för fordringene tillkomst, utan åter med afseende på vigten Och Bbeskaffenheten af den serskilda grund, från hvilken gälden uppkommit. (Forts. följer.)