Aftonbladet – 4 december 1861, sida 3

dag kan man ej stann? 1 tvivel om, 1nyHken af riksdagens fyra kamrar denne f. d. riksdagsman är att träffa; så påfallande både i ton och tanka är likheten emellan dessa betänkanden och ifrågavarande artikel. In-. nehåillet af hans deduktioner rättfärdigar; dock ej de stora anspråken på öfverlägsenhet, och i sjelfva verket tjenar denna artikel egentligen endast till att ådagalägga, att författaren ännu den dag, då den af honom ; nedskrefs, icke förmått hvarken göra sig förtrogen med principerna för de två till sin grund väsendtligen olika förhållanden, med:; hänsigt till hvilka lågarne reglerat de s. k. prioriterade fordringarne i gäldbunden mansj: bo, eller till deras verkliga innehåll upp-: fatta de af H. D:n mot ifrågavarande Tförslag framstäldå anmärkningar. Vi skola här nedan bjuda skäl för detta omdöme, sedan he i korthet refererat förslagets inneåll. VE oe on fee för Cunderpånt i lös egendom skulle enligt detta förslag vara ett derom emellan gäldenär och borgenär skriftligen upprättadt, bevittnadt aftal, upptagande såväl gäldens belopp, som hvarje i un-l; derpant satt lösörepersedel, der viss egendom i underpant ställes. Det skulle likvälj äfven vara gäldenär tillåtet att i massa pant förskrifva hela sin lösa egendom eller ock visst slag deraf (såsom t. ex. hela bränvinsbrännidgsattiraljen på egen eller arrenderad mark, hela ladugårven, hela spanmålslagret. )4 he:a vinlagret eller annat varulager, hela värdet i penningar, guld, silfver, målningar, bohagsting m. m.), eller egendoms afkomst eller visst slag deraf (såsom t. ex. hela skörden för äret, bruks-, fabriksoch såg-J): produkter, arrendeeller hyresskillingar, inkomsten af skeppet A. eller B. c., af-1 kastningen af drifven bodhandel, vinhandel, mänufakturhandel c., räntor på värdepapper af olika slag m. m.); och skulle i sådana fall någon specifikation persedelvis j vara hehöflig, utan pantförskrifningen d gälla för den lösa egefdomen i allmänhet, eiler af bestämda slaget eller afkomsten, sådan den befunnes i gäldenärens hand vid den tid fordringen utkräfves. Till formen skulie höra aftalets offentliggörande genom. inteckning och inteckningens förnyande inom hvarje två år; och skulle verkningen af allt detta blifva — väl icke något förbud eller lagligt hinder för gäldenären att sedermera åter efter godtfinnande med full kraft och verkan bortsälja eller på annat sätt abalienera eller förskivgra, eller till och med såsom pant i handom åt annan öfverlemna samma sålunda pantförskrifna lösa egendom, utan endast en i förhållande till andra i i viss Ordning stäld förmånsrätt för borgenären till betalning derutur för så vidt störrel eller mindre del deraf, vid den tid förmånsi rätten tages i anspråk, finnes i gäldenärens : hand eller fria disposition. Redan en öfverblick ; å detta det ifrågavarande förslagets innehåll torde vara tillräcklig för att visa, att på dess införande i det all. änna lifvet hvarken någon verklig säkerhet för borgenären, eller fördel för lånsökanden, eller vinst för allmän eller enskild : kredit vore att hemta, och detta torde blifva än ytterligare klart, när det skådas ur syn-). punkten af dess förhållande till andra hithörande stadganden öch verkniagarna derat på dessa. i Alla så kallade prioriterade eller med för: månsrätt framför andra utgående fordringar I i ett under utredning stäldt bö bilda (då l man undantager den förmånsrätt som grundas på eder pant i lös egendom, el :er på pant med införsel i iast egendom).; såsom kändt är, enligt alla nyare lagstiftningar likascm redan enligt den gamla romerska, två hufvudklasser: privilegierade och)! hypotekariska. Privilegierade äro de fordringar, hvilka lagen sjelf och endast lagen, i betraktande cj deras serskilda grund och beskaffenhet, på förhand och oberoende af nägor: derom emellan gäldenär och borgenär serskildt träffad öfverenskommelse, under vissa förutsättvink gar tillagt privilegiet att, vid konkurrens I emellan två eller flere borgenärer, utgå mec I rörmånsrätt, för en del af dem ur hela, för å andra ur vissa slag at gäldenärs bo. Så snart de af lagen förutsatta omständigheter äro för handen, är alltså förmånsrätten gilven, om derpå yrkas. Utsträckningen aj privilegierade fordringar kan vara och är i sjeltva verkef i olika länders lagar olika. ty frågan derom är till sin grund ekonomisk; men deruti stämma dessa lagar alle öfverens, alt det endast är vissa serskilda. vigtiga, förhållanden i samhällslifvet, son män funnit sig böra RR ett så beskafTiadt: privilegium befordra och upprätthålla. Det är t. ex. ett både allmänt measkligi Toch socialt intresse att åt den, som lemI nat vård åt död man under hans sista sjukdom, eller försträckt kostnaden för hans begrafning, eller under sista året tjenat i Thans hus, bevilja förmånsrätt till betalning Jaf hvad honom derför tillkommer. Etticke I mindre vigtigt och genomgripande är det i I samhällsintresse, med afseende hvarpå la;s) gen till förmänsrätt privilegierat fordran hos förmyndare för barnaarf?, hos-uppbördsman eller tjensleman för oredovisad uppbörd eller för i och för tjensten omhänderhafda medel. Uppenbart är ock att, då lagen om förmänsrätt försäkrat husvärd för sin hucshyra under viss tid, handtverkare rJ och fabrikanter för sitt på beredning eller s förädling at gods enligt beställning nedlagda ;larbete, sjöfolk för sin hyra, redare och skeppare för skeppslega, eller då den om förmånsrätt försäkrat förlagsgifvare för gifns förlag i serskilda näringsgrenar, jordoch fastighetsegare för dem tillkommende afrad eller annan alfgäld o. s. v., det är det stora ekonomiska intresse, cj mindre samhället 1 i gemen, än hvarje enskild familj eller a -I son eger derulti, att dessa i den borgerliga LR PR RAVE Al