Aftonbladet – 4 december 1861, sida 2

MUSIE. Hr Nagels konsert i lördags var talrikt besökt och flera af aftonens prestationer väckte mycket intresse: S Man hade halft fruktat att Nerudafebern? skulie blifva konsertgifvaren en nageliögat, men publiken glömmer dock icke hvad den är skyldig de aåktade artisterna inom hofkapellet och försummar aldrig ett tillfälle alt via sin tacksamhet för de mångfaldiga njutningsrika stunder de beredt en musikälskande allmänhet. Af hofkapellet, som denna afton, i anseende till kapellmästaren Normans inträffade sjukdom, anfördes af konsertmästaren Randel, gafs de båda intressanta ouverturerna till ?Faust? af Spohr och ?Den sköna Melusina? af Mendelssohn. Kon:certgifvaren blef vid sin entr hjertligt helsad af publiken, hvilken med applåder äfven betygade sin tillfredsställelse med hr Nagels mjuka behagliga spel, han3 ovanligt rena och sångbara ton. Vi tro dock act valet af Hausers sprittande energiska Tarantella kanske mindre väl lämpade sig för hr N:s veka och emellanåt något matta föredrag. Den sköna arian ur Elias föredrogs af mll Andråe på ett vårdadt sätt, men hvarföre på tyska, då hela oratoriet här förut är gifvet på svenska? En ung musikälskarinna visade i Mathildes täcka romans ur Wilhelm Tell prot på en vacker röst med en mild och behaglig timbre och af en god musikalisk uppfattning. Dock anhålla. vi att få varna henne för den vibrering i rösten, som åtskilliga lärare uppmuntra, men som så lätt urartar till ett fult manår och förhindrar röstens fria utveckling. I duon ur Rossinis ?Semiramide? utmärkte sig mll Lublins och hr Willmans klangfulla röster på ett fördelaktigt sätt; men några små afvikelser från melodien, som hr Willman företog sig, skulle vi vilja protestera emot, då hr W:s särdeles vackra och omfångsrika röst troligen utin den ringaste svårighet kan följa den rätta stråten. Ibland konsertens öfriga nummer skänkte den vackra qvartelten Mi manca la voce ur Rossinis ?Moses? mycket intresse, och sjöngs äfven med god sammanhållning af fru Strandberg, mil Lublin, hrr Strandberg och Arnoldsson. Genom hr Aug. Södermans vid detta tilltälle äfven föredragna, för baryton och orkester satta ballad Tannhäuser, erhöll man ånyo en erinran om denne kompositörs be