Aftonbladet – 28 november 1861, sida 3

för stående och af anhängare. Det är en gammal vurm ifrimureriet, att det både vill gälla för att vara ett hufvudstöd för äkta dygd och religiositet och tillika att vara så urgammalt, att dess hemligheter och hem: liga verksamhet skall gå tillbaka till de aflägsnaste tider. Derföre åtnöjer det sig icke med ett samband med medeltidens murareföreningar — nej, genom mångahanda dikter och utsmyckningar söker det bevisa en förbindelse med de romerska murarekollegierna och ännu högre upp med de greki. ska mysterierna, med de egyptiska Isispresterna och, ännu bättre upp, med Salomos tempel, med den babyloniska tornbyggnaden (ett antagande, som dock har något skäl för sig), med Noak, ja med Adam — och detta. till och. med före syndafallet. Genom en dylik uråldrighet är meningen att gifva det intrycket, att menskligheten icke kar tänkas utan frimureri; det ser ut som om den hemliga frimuraretraditionen är den röda tråd, som obemärkt af de 4profana slingrar sig genom historien. Författaren j konversationslexikonet, som är en fiffig man och vet, att dikterna i sitt råa skick icke tåla kritik och nu för tiden öfvergifvas a! de kloka författarne inom frimureriet, låter väl frimureriets. uråldrighet tydligt träda fram, men: likväl tillika något förblommeradt och beslöjadt, så att han likasom förbehållit sig att kunna frångå den verkliga meningen. FrimurerietX, säger han, är sina särskilda elementer på det närmaste förbundet med mensklighetens historia och framåtskridande utveckling, och tillägger derpå — icke att frimureriet sjelt, utan blott — att frimureriets idd är lika gammal som det menskliga samhället. Det är nu författarens uppgift att bevisa, att allt ädelt, allt framsteg till dygd och äkta religion är att tillskrifva det ständigt verkande frimureriets id6. Detta är icke någon så svår sak, som det vid första ögonkastet kunde tyckas, om man blott följer ett i våra tendenstider mycket TEA recept: man behöfver blott förbigå allt det i historien, som icke riktigt kan passa ihop med ett gifvet syftemål, hvaremot man starkt håller fram sådana momenter, som genom en lyck: lig belysning kunna synas tala för ens mening (i detta fall således alla sådana sällskaper, som ha egt vissa hemligheter eller som ej äro kända från alla sidor); dernäst fyller man luckorna med lämpliga dikter och oförskräckta påståenden, som imponera på flera. än de blott flygtiga läsarne,. och slut ligen sammanbindes alltsammans genom en viss likartad framställving sålunda, att det hela är likasom stöpt i en och samma lugna öfvertygelses ton. Om här och der finnes någonting oklart, någonting. blott antydteller hemlighetsfullt,. så snarare gagnar än skadar det, då talet är om frimureriet. Verldshistorien, säger konversationslexikonet, visar från första början en strid mel: lan det goda. och :det dåliga, det höga och det-låga; men ända från de äldsta tiderna framstå några. af .Gud begåfvade naturer midt. i den råa massan med känslan af kalr lelse att undervisa sina medmenniskor, att göra dem bekanta med sina genom naturens betraktande vunna åsigter, att vända deras uppmärksamhet på skaparen af deras tillvaro, den menskliga värdigheten och själens bestämmelse. Till dessa några slöto sig efterhand allt flera och flera med lika stort behof af upplysning, med lika mycket sinne för det are och bättre; och på detta sätt uppstodo. egna samfund, som sökte verka till. sina medmenniskors upplysning och moralitet. Sådan var i forntiden Zoroaster på sin bergstopp och Isis prester, de eleusinska mysterierna, pythagoreerna, esserna; sedermera under medeltiden riddareordnarna (isynnerhet johanniterna och tempelherrarne) , vissa klesterbrödraskap, bygnadskollegierna; korteligen: bland alla folkslag uppstodo sålunda associationer och samfund i förhållande till hvarje tids fordringar, -bildning och riktning, och alla upprädde de under hemlighetens slöja såsom uppostrare för menniskoslägtet, alla sökte de berämja det goda, sanna och sköna, bekämpa sin tids fördomar och lidelser; alla hade de för sig. egna former och brukade: symbolernas allmänfattliga språk; atla hade de vissa tecken, genom hvilka de kunde känna gen hvarandra; alla verkade de afslutna från en stora massan i stilla lugn, med tystnads: öftet såsom den första lagen, öfvertygade om att det icke, är i. verldens larmande vimmel, icke bland upphetsade lidelsers tormar, som det goda och det höga spira pp och frodas, utan i helig ensamhet. Så lyder trimureriets heliga forntidshistoia. en nu beståndande frimurareorden stiftad, såsom bekant är, 1717) söker såsom den nuvarande formen af frimureriets då befrämja humaniteten, i det att det, ute lutande alla slags politiska och religiösa syften och utan afseende å rang, stånd och efnadsställning, vill vara ett fridens tempe: åsom medelpunkten för alla bättre och mere: vildade, ett medel till vänskap mellan personer, hvilka eljest skulle bli främmande för varandra, och med valspråket: allmän brolerskärlek.4 . Förmodligen för att vara en: sam om sanningen är orden fortfarande hemig, och såsom ett samfund af helgon utöl var den ett slags kyrkotukt, i det att de stänger sina dörrar för enhvar, som ve erligen gjort sig skyldig till oredlighet oc orena seder, för enhvar, som i ord elle ;erning har trampat sanningen och rättråligheten under fötterna.?