Aftonbladet – 28 november 1861, sida 3

af hemska drömmar, -bland hvilka beständigt återkommo hennes mors sista ord. Då dag:n började gry väcktes Denise af ett lätt buller. Man öppnade sakta porten dernere. : Hon sprang: upp och skyndade till fönstret, der hon ställde sig så, att hon ej kunde blifva sedd utifrån, men sjelf kunde se hvad som föregick. Jean Maillard kom ut med sin hackapå axeln, liksom för att begifva sig till sitt arbete. Han tog:också den vanliga vägen; men efter några ögonblick, och då han hunnit till de sista träden, varseblef Denise att han stannade och såg sig försigtigt omkring... Derpå vände han om ett par steg och tog vägen till stränden. tHvart går min far nu och hvarföre är han rädd att bli sedd? tänkte den unga flickan. Fönstret var ej särdeles högt öfver marken, och dessutom låg en hög afagnar och halm nedanför: Utan: att göra sig reda hvarföre, hoppade Denise lätt och hastigt ut genom fönstret och följde på afstånd sin far. Stundom stannade Maillard och såg sig omkring, om någon mensklig varelse skulle kunna upptäckas i -nejdena. Men. allt var tyst och öde. Denise gömde sig bakom en buske eller trädstam, och då hennes far fortsatte sin väg, uppreste hon sig och smög efter honom utan ringaste buller. Morgonen var ovanligt lugn och frisk. Den klaraste renaste himmel förgylldes af den uppgående solens strålar, foglarne gjorde sin toilett bland trädens fuktiga och glänsande. blad, under de gladaste sånger, och det var fullt af perlor och diamanter på hvarje grässtrå, som böjde sig under den unga flickans bara fötter. Denise gick oupphörligt framåt utan att tänka på grek som skulle blifva följden af denna vandring,