Aftonbladet – 28 november 1861, sida 3

att möta sin far, om hon lemnade det klippen bakom hvilket hon gömt sig. stigt tyckte hon sig-höra något bulle: öfver sitt hufvud. Hon såg upp. Högst upp. bland klipporna befann sig en slags grotta som var. nästan dtillgänglig och som kallades:-Fiskmåsboet.. i ; Utom dessa hafsfoglar och några oförskräcktä pojkar som der stundom söka fogelägg, intränga endast bränningens skummande vågor der,när floden stiger ända dit. Med hvilken förfäran upptäckte ej Denise sin far-i ingången till denna håla! Hans ansigte strålade af -en vild glädje, då han långsamt nedsteg, -fasthållande sig vid några ojemnheter i LiPpväggen. Nedkommen på stranden, upptog han sina verktyg, som han ömt bakom en sten, och Denise såg med jasa att han vände sina steg just åt det håll der hen befann sig. Med återhållen andedrägt och skälfvande af förskräckelse hörde hon sin far gå tätt förbi den stora sten som dolde henne, under det han halfhögt sade: Nu skall jag blifva lika rik som Pierre Bouquaille! .Om vägbyggaren i detta ögonblick vändt sig åt venster i stället för åt höger, skulle han otvifvelaktigt hafva varseblifvit sin dotter. Men Gud beskyddade henne — Jean Maillard gick förbi utan att se henne. En lång stund efteråt satt Denise ännu qvar på samma plats. Ej förr än ljudet ef fadrens.steg för längesedan upphört och han redan borde hunnit långt från stranden, uppreste sig den unga flickan och gick fram till foten af den klippa, der den förutnämda grottan befann sig. : Om det varit möjligt för Jean Maillard att komma dit, blef det en småsak för Denise, lätt och vig som en ekorre, och hon upp