Aftonbladet – 28 november 1861, sida 3

rien, en sådan frimuraresyn, fullkomligt motsvarande logens väsen! Likasom bröderna stänga sig inne med sina dankar i templet, för att fira sin öfverträffande besittning af ljuset från öster?, så öfvertäckes här historien, så att blott små samfunds och kotteriers smådankar kunna ses skimra i mörkret, Allt förädlande, herrligt och ljust i menniskoslägtets historia har man de små, dolda samfunden ait tacka för! Hvad skönt och stort grekerna låtit oss ärfva, det har man ej deras verldshistoriska strider för frihet, deras klara själ, deras ädla smak, deras höga skaldekonst att tacka för — nej, utan de eleusiska mysterierna! Hvarföre? naturligtvis för det att dessa såsom hemliga sällskaper kunna betraktas såsom frimureriets förelöpare — ej att tacka Sokrates och Plato för, nej — men Pythagoras. Hvar: före? för det han var stift: re af ett hemligt sällskap! — Den absoluta vördnad för samvetets och för Guds helighet, för hvilken vi ha Moses och profeterna att tacka, den är ej värd utt nämna, utan de sedesamma och fromma esserna. Hvarföre? — Derföre att de utgjorde ett sällskap med receptioner och hemligheter. Den nyare tidens. högre och klarare begrepp om hvad som är menniskans sedliga uppgift tillskrifvas icke Lristus och apostlarne, icke kyrkofäderna och Luther, icke det europeiska menniskoslägtets öppna och offentliga passioner och strider med svärd och själ — dylikt förtjenar ej att tala om, men johanniterna, tempelherrarne! Hvarföre? För det att frimureriet har satt så många historier i gång om dessa riddareordnars hemliga traditioner och verksamhet för frimureriets ide, hvarom: historien tiger, att författaren kän hoppas ostraffadt bära falskt vittnesbörd. Författaren skall kanske här finna, att vi göra honom något orätt; ty han säger ju; att de gamla hedniska mysterierna uppg stegs, till en del derföre. att den kristna religionens ljus och den stigande upplysnin: gen SA dem obehöfliga4, och han har Ju. således erkänt kristendomens stora betydelse. Men häremot måste vi påstå, att i en framställning om hvad som befrämjat det goda, sanna och sköna, der kan kristendomen icke låta sig nöja med. en framkastad replik, uttalad alldeles afsides, likasom för att icke höras af de rätta vederbörande. Erkänner man icke kristendomen såsom en hufvudfaktor i menniskoslägtets förädling, så nedsättes den till underordnadt värde, och vår frimurare har också satt den i betydelse under de många småsällskaperna. Antingen vill frimureriet. detsamma med sin upplysning och-dygd som den kristna religionen, och-då måste det öppet och fritt tillstå, ati det: har sitt ljus, från kristendomen, eller också anser det sig besitta.. en högre upplysning, en högre art af sedlighet, än som kan vinnas i den kristna kyrkan. Frimureriets förhållande till kristendomen är den egentliga hemlighet orden eger i vår tid, då logerna sällan äro deistiska och derigenom stå i omedelbar opposition mot kyrkan; Man torde med skäl kunna påstå, att hemligheten är så stor, att de flesta brö-. derna icke ana, att det är på denna punkt hemligheten gömmer sig, och att i de ortodoxa logerna dunkelheten är så. stor, att 1cke en. enda broder kan sägas kunna förklara hemligheten. ..Hyad den författare angår, som vi här ha-attgöra med och som uppenbart är deist eller humanist, så måste han, om han. vill tala oförstäldt, förklara: att frimurarelogen har en högre sanningskunskap. och en högre sedlighet, hvaremot kristendomen blott h:r en lägre sanning, blott är en religion för folket, men icke för de upplysta och bättre. Då manlig öppenhet; emellertid icke hör till de dygder, en frimurare såsom sådan får utöfva, skallhan heldre än ett bestämdt svar gifva. en: för: blommerad hänvisning till logens hemliga traditioner, hvilka ju skola hållas hemliga il. förlitande på, att den stora allmänheten skall låta lura sig; och den stora allmänhe ten är mild, den :skali icke svika hans tillit, atan högst godmodigt tänka: ja, när mar icke sjelf är murare, kan man egentliger icke veta, om logen ändå icke kan ega en sådan aldradjupaste, lycksaliggörande hemlighet hvarföre skulle logen eljest fordra en så djup tystlåtenhet och så stränga eder? Men just för det att menniskan så lätt låter locka sig, då hemlighet och det mysti ska bjuda såsom-lockbete, måste :man möte hvarje försök af frimurarebröder och frimirareloger att gälla såsom innehafvare af högre sanningar-eller en högre sedlighet med en ovilkorlig protest. Hvad menniskoslägtet pv har i et af andligt sjeltmedvetande, det är icke en vinstaf heml.ga kotterier, utan vunnet-genom shistoriens öppna handlingar, nätionernas brytningar, vetenskapens och koh sternas fria utveckling; de få individer, hvilkas andliga utveckling på ett eget sätt bi dragit till Smenniskoslägtet förädling; he visserligen känt till helig ensamhet, mer denna-sökte de. ej i småkotterier, der der icke finnes, och hvad de andligen erforo i sin heliga ensamhet. med sig -sjelfva ot Gud, det dolde de icke bakom logemurär utan-hade mod att predika det från taken. emedan de-ieke fiffigt hade fördelar elle: det angeräma för ögonen. . Och hvad der kristra uppenbarelsen skänker mensklighe ten, har fätigvarit bortförpaktadt åt enskilda individer eller korporationer;lika li tet åt ordnar af murare som åt Ordnar a; munkar och prester. — Frimureriet kan vä! mad. fagener Kkalioa marart hob El.