Aftonbladet – 28 november 1861, sida 3

set ute från sig, men icke stänga det inne hos sig. ; ; Men — vill artikelns författare säga — huru kan det annorlunda förklaras att crden trots åtekilligt misskännande och förföljelse ständigt utbreder sig allt mera och mera i alla verldsdclar, än derigenom, alt frimureriet är djupt frundadt i menniskans själ och hjerta? CFör närvarande räknar man mer än 3000 loger, och ensamt i Tyskland finns det mera än 22.000 bröderX. — I denna punkt kunna vi vara ense med författaren; frimureriets stora utbredning måste medgifvas vara ett vittnesbörd, att 4det är djupt grundadt i menniskans själ och hjertaX, men deraf följer icke, att det just är något högre vetande eller någon högre sedlighet det har att tacka för sin utbredning. — Det finns en gammal och sann sats: Mundus vult decipi, decipiatur igitur ), hvilken tillräckligt förklarar frimureriets makt. Menniskorna ha alltid så gerna velat känna det hemlighetsrulla — derföre ha alltid sådana uppstått, som förstått att locka med hemligheter. Man har i alla tider så gerna velat se bakom framtidens slöja; derföre finnes det ständigt kloka gubbar, spåqvinnor och ancebesvärjare — ja, orden kan sjelf förlja åtskilligt derom. Man vill så gerna inna den andliga verlden, riktigt se andarna inför sina ögon, umgås med dem; derföre ha alltid kabbalister och cagliostrer uppstått, hvarom orden kan förtälja mycket mera än andra. Man vill så gerna känna naturet.s hemliga krafter, isynnerhet om man ullika kan förtjena penningar derigenom, och derföre ha alltid guldmakare uppträdt, hvaröm man också kan se efter i ordens årsböcker. Härpå skall artikelns furfattare kanske svara, att frimureriet likasom allt godt och heligt varit utsatt för missbruk, förirringar och urartande, men att orden ju reformerat sig och förvisat dessa förargliga mystifikationer. . Och deri har författaren i det hela taget rätt; men dermed är orden icke frikänd; ty den ger sig fortfarande sken afatt besitta djupa hemligheter och kan, så länge den gör det, åter bli en härd för storartade bedrägerier. Det pe ej att åberopa tidsålderns upplysta och kritiska karakter; mormonismen visar tillräckligt, hvad garanti tidsålderns ande kan bjuda i detta hänseende. Till och med om frimureriet. för närvarande vore det utmärktaste af alltin;, finnes det ingenting i orden, aldraminst dess hierarkiska styrelse, som give någon full garanti för, att den icke ånyo kan falla i bedragares händer. När ett sällskaps hela illvaro blott är naturlig, om det har något att hålla hemligt, måste det alltid bli ett fruktsamt moderssköte för hemligheter; har det inga hemligheter, skola sådana fabriceras. (Slutet följer.) s) Verlden vill bedragas — låt den då bli bedragen.