Aftonbladet – 21 november 1861, sida 3

AKELE VALBORG ITE PRRSE KFOTRIOER RISANA, at TELOBE ANASILIE jerhedlade jordbrukares intresse i nämnda ende. Jag anser mig böra påpeka en annan ut väg, hvilken ock synes hafva varit åsyftad i der motion, om föranledt utskottshetänkandet. Så som bekant är, stadga hypotekslagarne och pri oritete-ordningarne i särskilda länder förmårsrä för vitsa fordringar, deribland, med större etk mindre utsträckning, för sådana com tillko på grund af förskott gifna i ändamål att möjlig göra eller befrämja ett yrke, en näring, en ir dustri, hvars framgång i sin mån är gagnelit äfven för det allmänna. En sådan ilag s förmånsrätt (hvilken man något oegentlig benämnt hypotheca legalis) har visserligen de: gemensamt med panträtt, att den afser ett företräde till. betalning i debitors gods, men den skiljer sig vyäsendtligen från densamma deri, att den ieke grundlägger någon salrätt, den hindrar icke debitor från att afyttra godset, så att kreditor blott kan hålla sig till den egendom, som debito; har på den tid, då rättigheten göres gällande. Måhända skulle på denna väg äfven den min dre jordbrukarens fördel kunna iakttagas, derest den förmånsrätt, som (i kollisionsfall) vår gäl lande dag tillägger förlegs-fordringar, gifna till drifvände af bergsbruk, manufakturverk m. m., utsträcktes äfven till jordbruk, så att en slik för mån icke vore att betrakta som ett privilegium för vissa näringar, utan komme till godo alla under detta namn gemenligen inbegripna industrielta yrken. Jag förutsätter härvid dels att man erkänner billigheten af en sådan förmånsrätt, enär, i saknad af förläggarens förskott, det varit omöjligt för industriidkaren att åstadkomma tillverkningen, den der i sådan mening kan an: ses producerad af dem begge, dels att, oaktadt näringslagstiftmingen efter hand undergått väendtiiga förbättringar och penningcirkulaätionen i allmänhet blifvit ymnigare, tiden ännu cj är i vårt land inne att afskafia den förmånsrätt föriagsfordringar ega, men väl att revidera och förenkla författningarne om slika förskottslån till näringarnes bedrifvande. TI sitt förslag till handelsbalk 22 kap. 9 8 har lagkomiten följande stadgande: Gifver någon förlag i penningar eller varor, att dermed drifva bergsbruk, fabrik, niaoufakturverk eller andra till beredning eYcr förädling af råa ämnen gjorda inrättningar, och har han låtit förlaget intecknas hos den rätt, derunder bruket, fabriken, manufakturverket eller inrättningen lyder, njute sådan förlagsman förmånsrätt i det, som tillverkadt är, i de för tillverkningen nödiga råa ämnen, i fordringar hos arbetare eller-andra för sådana förskott i penningar eller varor, som till brukets, fabrikens, verkets eller inrättningens drift lemnade blifvit, så ock i all lös egendom, vare sig redskap, dragare eller annat, som till bruket, fabriken, verket eller inrättningen hörert. I motiverna för samma stadgande yttrar komiten bland annat, att en förlagstagares personliga yrke icke kan vara okäadt, och att de, som till honom försträcka gods eller penningar till andra ändamål och behof, ej med skäl kunna klaga, om, i händelse af förlagstagarens obestånd, en del af hans tillgångar först användes till betalning: af den förläggares fordran, som sin rätt genom bevakning förvarat, enär försträckningsgifvarne egt ullfälle att om förläggarens så beskaffade förmån sig förut underrätta. Nästföljande 10 5 tillägge: den, som lemnat hafseller saltsjöfiskare förlag till fiskets idkande och låtit det intecknas i den ort, der fiskaren har sitt hemvist, enahanda förgra i fiskarens fångst, fartyg och fiskredskap. Laskomilen gifver, som bekant är, ifrågavarande förmånsrätt plats framför omyndigs fordran hos föräldrar och förmyndare samt publika kassors fordran hos uppbördsmän. Jag har ofvan antydt min mening om denna förmånsrätts utsträckning jemväl till förskott vifna för bedrifvande af jordbrulksnäringen äfven i mindre. skala; hvartill också uttryckligen kunde läggas: de mindre handtverkerierna. I olikhet med hvad om den s. k. underpanen är föreslaget, komme en slik förmånsrätt att gälla endast visst slags de samt egde rum endast under de förhållanden och till den utsträckning lagen uttryckligen bestämde, så att let icke finge på kontrahenterna bero att genom imteckning bringa hvilken fordran som helst i lös egendom till likhet med en priviligierad. Begreppet hypotel komme: att i lagstiftningen behålla sin väsendtliga karakter, och vårt fädernesland undgick en institution, som andra länlers nyaste legislationer icke velat adoptera, befarande deraf osäkerhet och vådor för kredit och handel — en farhåga som ingalunda minst gäller det vanskliga generalhypoteket i debitors la lösa egendom; den han vid inteckningstillHet eger eller derefter kan komma att förvärfva. Värderika upplysningar i dessa ämnen kunna remtas af förhandlingarne år XII (1804) ifranska statsrådet under dåvarande förste konsulns ordförandeskap, rörande hypoteksväsendet; af Gönners kommentar (år 1823) öfver baierska nypotekslagarne; af statsrådet i Geneve år 1827 rigifna förslag till ny hypoteksordning med moiver; af belgiska hypötekslagen den 16 Dec. 851, samt Delebecques commentaire legislatif öfver sistnämnda lag. Återstår att motivera omdömet om obestämdeten i flera af de speciaöreskrifter, som den öreslagna underpantsförfättningen innehåller: Då. förslagets 2 påbjuder, att pantförkrifning skall intagas i rättens protokoll, finnes lock icke bestämdt någon terminus ultimus för tt sådant intecknande: Huru vådlig en dylik iraktlåtenhet är, hår erfarenheten i grannviket Janmark ädagalagt. Det hände nemligen der j sällan, att en person, i afsigtatt bedraga sina .reditorer, gaf någon pro-forma-hypoteksrätt i elå sin lösegendom eller i en väsendtlig del leraf, och lät. pantförskrifningen ligga ointeckad, så att ingen kände densammas tillvaro. imellertid sökte pantsättaren, hvilken var inne jafvare af t. ex. stora varulager och betraktales som en vederhäftig man, att skaffa sig en å utvidgad kredit som möjligt, men när denna egynte stoppa och fordringsegarne att ansätta ionom, inlemnades den ofta flera år gamla pant rskrifningen till inteckning vid domstolen. varigenom öfriga kreditorer gingo miste, helt ch hållet eller till största delen, om godtgörels. ir debitors gods. Sådant föranledde, enligt hvad Coll. Tidende för år 1841 omförmäler, det stadrande derstädes af sistnämnde år, ätt pantförrifning, för att vara gällande, skall intecknat BRT FR SOrEENE ar åt ena sidan, der en liten, ungefär ett gvarer rymmande pyts befinnes hängande på er ok, allt i beräkning på regnväder: det måttc vara rätt trefligt att höra detta plaskande inne rummet (jag har Hittills undsluppit att höra let); häraf synes att berlinaren ej tror sina egna nster mer än jemnt och jag trör att han gör tt deri, ty de äro på intet sätt täta Man sak var här otroligt den svenska vinterboningen: varma hägn; redan har jag temligen frusit och let blir Väl än värre. De tyska dunbolstrarne (i stället för täcken) voro OR lott räckte till: men så är ej: händelser åt adl: TAS ING Ft SVIN BESSIE: DD fir FÖRE liga nog, om de fö