Aftonbladet – 21 november 1861, sida 3

(tingleses) vid första eller andra ting efter utfärdandet. s I förslagets 5 8 uttalas den sats: att om den hypotiserade varan finnes i pantgifvarens hand, lå fordringen skall uttagas, så går denna vara i betalning, fastän annan person påstår (hvilket här väl torde få anses synonymt med: styrker) sig hafva, genom köp eller annat aftal med unehafvaren, förvärfvat eganderätten dertill, nen att deremot om samma vara genom köj iler annat tång eller som pant (pignus) på go it i annans hand, får pantförskrifnin: om den blifvit intecknad. FörInget sy) här. likasom danska författsarne, churo ej med full klarhet, hylla den t att egamderätten till lösören först öfvergår senom traditioh; det synes antaga att, äfven om söpet är afslutadt före pantförskrifningen, detsamma måste vika; derest varan ej är traderad; det synes underkänna giltigheten af köp om lösören, dem köparen låter i säljarens hand förblifva, äfven om köpekontraktet blifvit i rättens protokoll intaget. Derest nu det till utlåtande if högsta domstolen jemväl öfverlemnade-förslaget om upphäfvande eller revision af kongl. örordningen den 20 Nov. 1845, i afseende på le 8. k. fösöreköpen, icke kommer att bifallas, :ärer svårligen bifall kunna lemnas åt hvad förevarande S innehåller. I de danska författningarne om lösörehypotek stadgas, att äfven om pantförskrifning är i vederbörlig form upprättad och behörigen inecknad, blir den utan verkan för kreditor, när den ar utfärdad endast sex veckor före debitors fallissement. Något motsvarande stadgande torde vara af behofvet högeligen påkalladt, derest, mot förmodan, en lag om underpant i lösören skulle -hos oss komma till stånd. Då jag härtill lägger den anmärkning, attfi det föreliggande förstaget väl upphäfves thyad om förlagsfordringars intecknande och betalningsrätt nu är genom särskilda författningar stadgadt, men ingenting uttryckes derom huruvida riga i författningarne befintliga föreskrifter rörande förlagslån skola i möjligen tillämpliga delar anses gällande eller icke, finner jag meo voto talande skäl vara för handen att afstyrka nådigt bifall till riksens ständers ifrågavarande underdåniga framställning. Justitierådet Adiercreuts anförde: Om än giltigheten af de grunder, rikets ständer åberopat för antagande af en förordning angående underpant i lös egendom, icke kan af mig förnekas, förefinnes dock, enligt mitt förmenande, i det nu framlagda förslaget en väsendtlig brist derutinnan, att detsamma icke, i likhet med hvad i lagberedningens förslag till handelsbalk egt rum, blifvit ställdt i närmare samband med stadganden i afseende å handel af lösören, som köparen låter i säljarens. vård förblifva, och af hvilken underlåtenhet jemväl den följd AR at enligt förslaget, hvarje i god tro slutet aftal sistomförmälda beskaffenhet ovilkorligen måste vika för en äfven sednare tillkommen, men i behörig ordning upprättad och intecknad pantförskrifning. s Ehuru denna omständighet för mig utgör tillräckligt skäl att afstyrka förslagets antagande, anser jag mig dock böra tillägga, att, utom det att förslaget icke i någon händelse lärer kunna bifallas, med mindre den af rikets ständer jemväl beslutade förordning angående ändring i vissa delar af 17 kap. handelsbalken m. m. i nåder gillas, en författning i nu ifrågavarande syftning icke heller synes böra blifva gällande utan att tillika ett stndgmåe finnes, hvarigenom domaren är öppet lemnadt att under vissa förhålianden upphäfva verkan af en endast någon kortare tid före inträffad konkurs intecknad pantförskrifning, äfvensom att i sammanhang med en dylik lagstiftningsfråga jemväl torde böra tagas i betraktande, huruvida icke genom jemkning af stadgandena i 5 kap. utsökningsbalken ett ökadt tillfälle må beredas gäldenär att, när sådant utan a egentliga förfång kan ske, vid utmätning skydda egendom, deri underpant blifvit annan fordringsegare lemnad. Justitierådet Carleson utlät sig: De skäl som blifvit anförda för återupptagandet af den längesedan här i Sverge, liksom öfverallt annorstädes, med undantag af några mindre stater och samhällen, afskaffade rättsinstitution, hvilken i förevarande försiag afses, äro efter min tanke icke tillfredsställande. I rikets ständers underdåniga skrifvelse, hvarmed den af dem för deras dd beslutade lagen om underpant i lösegendom öfverlemnas, har denna lag blifvit motiverad dermed att behofvet af en utväg att hypotisera lösegendom varit under sednare tider så påfallande att, i brist af annan, begagnats den att förkläda panträtt i köp; att detta förhållande väckt ovilja mot lösöreköpen, hvilka, enär de sällan hade annat ändamål än att bereda köparen för någon fordran en säkerhet, som ej på annat sätt stode att vinna, vanligen innebure en osanning och kunde lända säljarens mp borgenärer till förång; samt att för öfrigt all rättsgrund saknades nu gällande inskränkningar i hvarje medborgares frihet att bereda sig kredit genom underpant af honom tillhörig egendom af hvilken beskaffenhet som helst. Något annat genmäle härå borde ej vara erforderligt än den erinran atten och annan samhälls. medlems tillfälliga fördel aldrig blir någon tillförlitlig mätare ar samhällets: att gällande lags inskränkningar i friheten att hypotisera lösegendom hafva varit framkallade af de olägenheter och den allmänna skada den oinskränkta friheten derutinnan medförde; och att rättsgronden för lessa inskränkningar är samhällets obestridlig i ätt att begränsa den enskildes frihet, såvidtaias gemensamma väl det kräfver. Att lånebehofvet år efter: år vuxit, må var. sannt, äfvensom att detta behof understundom föranledt att, i saknad af någon utväg att utan tradition pantsätta lösegendom, köpeaftalet bisagnats såsom en hypoiekarisk form; men det iöljer icke deraf att olägenheterna af den föreslagna bypsateksrätten framdeles skulle kunna lättare fördragas än fordom eller att dessa oläsenheter blefve på något sätt mindre än dem man önskar undanvrödja. Fasthelire synes antagligt att botemedlet, utan att häfva det öfverklagade onda, skulle tillägga ett nytt af långt svårare beskaffenhet, enär u penbart är, att den nya hypoteksrätt, så framt den ej ställdes framför eganderätten, hvilket ej lärer ur rättslig synpunkt försvaras, omöjligen kunde lemna någon borgen att icke formen för den sednare någon g komme, liksom hittills, att begagnas såsom örklädnad för den förra, samt ijembredd med detta missbruk, som efter min föreställning ärför ärvarand sällsyntare än vanligen föregifves, : orerar ERE R ÖER ONA het öfvervakas på det nogaste: Frenne lejon, en isbjörn, en kungstiger, en elefant voro samingens yppersta djur, dessutom-kameler, jaguaer, hjortar samt apor och fåglar utan all ända. I morgon besöker jag åter tafvelmuseum, för utt ånyorbeondra Correggios Io och Murillos Magdalena, hyilka mestsiagit an på mig; men ag vill ock med nöje återse tvenne taflor af Jan an Breughels saftiga pensel samt Titians doters porträtt. Raphacis Madonna coi bambini ar j uppfatta; en annan Raphacls ma.