Aftonbladet – 16 november 1861, sida 3

mien, arbetade tillsammans, lånade svarta och hvita kritor, kautsehuk och terpentin af hvarandra, samt öfvade oss i figurteckning efter samma förträffliga modell; nemligen mrs Mobbs, korporal Mobbs hustru vid Coldstream. Och sedan hade vi blifvit slunoade långt bort ifrån hvarandra, liksom skepp på hafvet i storm. Troligen hade han skrifvit mig till för att säga mig att han bodde 1 Chiswicky men hans bref måste hafva kommit ned i papperskorgen: jag hade rent förglömt det och — himlen tillgifve mig sådant — honom med. Min gode; hederlige Frank!... Och nu mötte jag honom under min dystrå promenad på Turnhamvägen. Han var högsinnad och varmbhjertad, han kunde ha förlålit svårare synder än den jag gjort mig skyldig till. Till hälften tum: lande, till hälften boppande ur giggen, var han inom ett ögonblick vid min sida, och tillropade mig med sin: glada klingande röst ett: Hur står det tillmed dig, gamla hedersvän? hvilket, tillika med. hans bjertliga: handtryckning högst undransvärdt Pp lifvade mig. --Hur har du mått nu hela långa tiden? Det ser ut att ha varit klent. Nå, du kom således för. att leta upp mig här i min undangömda vrå? Det. skulle bafvå varit en oerhörd förymhet att berätta honom huruledes jag för ögonblicket glömt -både honom och hans -boning i grannskapet? Jar lät Honom tyda min tystnad som han ville.. Sanningen att säga tror jag knappt att han ansåg mig vara på furnhåmvägen för attuppsöka hans bo: ning; men det låg i hans natur satt uttyda mitt: uppförande still. det bästa och vändå det så mycket som möjligt till min fördel: ; Du kän ej tro hur glad jag är att få träffa dig. Nej, det är ej rum för oss båda