Aftonbladet – 16 november 1861, sida 2

— Rörande invigningen af Westerås domkyrka efter dess ombyggnad läser man i värdagsnumret af Dagligt Allehanda: Den 10 dennes invigdes Westerås domkyrka på ett särdeles högtidligt sätt. Samtliga kårer och borgerskapet samlades å läroverkets stora sal och gingo i procession till kyrkan, dit de intågade under ett festligt preludium från orseln. Sedan alla intagit sina platser, uppstämdes från orgelläktaren, af en kör af omkring 70 röster, ackompagnerad af orgel och messingsinstrumenter, koralen n:r 139 Sv. ps. Derefter följde invigningstalet af biskopen. Efter detsammas slut uppfördes en trio med kör ur Å rstiderna af Haydn, med nya, för tillfället passande ord -af biskop Fahlerantz, samt Halleluja ur Händels Messias. Båda dessa herrliga tonskapelser voro förtjenstfullt inöfvade under anförande af direktör Nordvall. Efter välsignelsen sjöngs koralen n:r 268. Härmed var invigningen slut och högmessogudstjensten RE EA vanlig ordning. Från orgelläktaren besvarades messan Å-stämmigt, och sjöngs äfven en basaria ur Paulus af Mendelssohn af Öberg från Stockholm, hvars vackra och voluminösa stämma tog sig väl ut i det herrliga templet. Biskopen i sin skrud med mössa och kräkla, åtföljd af tolf prelater, äfvenledes i sina högtidsskrudar, de högtidliga messor och andra sånger, allt detta hördt och sedt uti detta kor med sina forntida altarskåp och munkbänkar i förening med kyrkans stil, föreföll som man blifvit förflyttad flera århundraden tillbaka. Måndagen hade stadens imvånare genom subskription föranstaltat en festlig middag uti det nya rådhusets solennitetslokal för biskop Fahlcerantz, hvartill arkitekten Ekman, som upvgjort ritning till och utfört arbetet vid domkyrkan, var inbjuden. Landssekreteraren Ahlborg föreslog en skål för biskopen, dervid han tolkade samhällets tacksamhet för hans oförgätliga verksamhet, såväl. för det genom hans bemödande tillkomna nya läroverkshuset, som ock hufvudsakligen för den förmån att genom hans försorg och kända sinne för konst nu hafva ett tempel, som eger mer än tillräc ligt utrymme och som genom sina vördnadsbjudande former höjer sinnet till andakt, ett tempel som utgör en stolthet för stiftet och staden. — Biskopen yttrade, att tanken på detta företag uppstått hos honom redan länge tillbaka, föresväfvande honom endast som en drömbild, hvilken dock nu genom ko: nung och ständers välvilja, samt genom der mans skicklighet och nit som utfört arbetet. kommit till verklighet vida öfver de djerfvaste förhoppningar. Borgmästaren Ekholm föreslog derefter en skål för arkitekten Ekman, tolkande hans förtjenster såväl i afseende på de af honom förut utförda läroverksoch rådhusbyggnaderna. som ock i afseende på. det nu så lyckligen af slutade arbetet med domkyrkan. Festen val mycket lifvad och lyster, hvartill den särdeles angenäma lokalen, som äfven utgör en prydnac för samhället, i icke ringa mån bidrog. — Med anledning af samma festlighet yt: trar Westmanlands Läns Tidning: Bland de anmärkningar man hörde görar var den stötande, för mycket om katolicisn påminnande presterliga utstyrseln, som äl främmande för vår t:d och vårt protestanti ska land. Värdighet och enkelhet i dräg böra vara den protestantiska prestens ende och bästa prydnader. Allt som kan väckt löje och stöter på ett fult prål, såsom der biskopliga hufvudbonaden m. m., hör san nerligen ej dit.