Aftonbladet – 15 november 1861, sida 3

i en ljus rock komma gående upp åt gården och en stund sednare hade hon ute på gården äfven sett Lindqvist med sin lilla gosse. Vittnet hade derefter i någon sin angelägenhet begit sig till Ladugård slandet och på återvägen derifrån hade hon å Humlegårdsgatan omkring kl. half 11 mött Lindqvist och Wiström, som kommo gående midt för Lilla Humlegårdsgatan på väg åt Ladugårdslandet till. Tilfrågad huru vittnet kunde minnas dagen så precis, uppgal Öhman, att detta gjorde hon, emedan Jerngren försvunnit: på måndagen, och detta var dagen efter, således tisdagen. Öhman gjordes af ord: föranden uppmärksam på, att hennes berättelse icke öfverensstämde med hvad andra vittnen intygat; men Öhman vidblef dock sin uppgift. och framlemnade till styrkande af.sin frejd prestbevis. Med anledning af hvarjehanda omständig: heter, som förut före kommit, gjorde Norstedts biträde åtskilliga anmärkningar mot vittnesmålet. såsom bland annat att Lindqvist sjelf skulle sagt. att han ifrågavarande dag icke sedan kl. 5 på mor gonen varit hemma i sin bostad. På denna samt åtskilliga andra frågor, som till Lindqvist framställdes, afgaf han hvarjehanda förklaringar.SNorstedt trodde sig emellertid kunna till nästa förhör inställa full bevisning derom, att Lindqvist mellan kl. 8—10 f. m. varit på-andra: håll, men ej i sin bostad. Ett annat vittne, hustru Maria Christina Carlsson (ej att förblanda med förut omnämnda enkan Charlotta Carlsson) intygade att äfven hon straxt efter kl. 9 den 30 Juli sett Lindvist och Wiström på gården hemma i huset der de bodde. Härefter förekallades polisöfverkonstapeln Akerdahl samt. poliskonstapeln Ridman för att höras angående vissa omständigheter med den hos hu: stru Lindqvist anhållna schalnålen. Åkerdakluppgaf att Norstedt, Engman och Lindroth, på aftonen samma dag som nålen blifvit anhållen; inkommitpå Ladugårdslands vaktkontor, der Norstedt omtalat händelsen med nålen samt yttrat: a:t den setat i koftan bakpå ryggen. Då vittnet. yttrat någon förundran öfver att den kunde sitta på ryggen, hade Norsedt med högra handen tagit sig under venstra armen för att utvisa hur den sutit, dervid likväl snarare pekande med handen. uppåt än nedåt. Norstedt hade .desaatom anmärkt att hustru Lindqvist sannolikt satt den så för att den skulle vara mindre synlig. Härjemte skulle Engman hafva yttrat: ja. Hon satt der. samt gjort en liknande: gest. .Poliskonstapeln Ridmans vittnesmål öfverensstämde härmed i hufvudsaken, ehuru han uppgaf sig icke ha hört hela samtalet mellan Norstedt. och åkerdahl. Förre poliskonstapeln Lindroth. (den ofta omtalade angifvaren mot hemliga polisen) berättade, att han samma dag, som nålen anträffades hos hustru Lindqvist, på qvällen innevarit å en krog midt för AR RE i-sällskap med Norstedt, Engman och en tredje person, krögaren Dahlin, hvarunder Norstedt omtalat händelsen med nålen samt yttrat: då jag kallade på vittnena, satte jag nålen på henne) dervid Dalin sagt: är du tokig, karl, som satte nålen på henne, då kan du ju bli tjuf sjelf för nålen, och utkommen skulle Dallnisagt t Lindroth :: är karlen galen, som kunde säga att han-satt nålen på henne. Norstedts biträde fästade uppmärksamheten på det högst förunderliga deri, att Lindroth, som flera gånger varit i målet hörd, icke haft någonting att om denna vigtiga omständighet förmäla. Ordföranden anmärkte härvid att; fleravittnen. då de hördes tredje eller fjerde gången; kommit fram. med-saker som: de förut ej omtalat; hvarp? biträdet. åter -genmälde, att sådant visserligeh inträffat, men att vittnesmålen då rört mindre väsendtliga omständigheter och. sådana, o: Hvilka de ej förut blifvit tilsforda, hvaremdt Hindroths nu afgifna vittnesmål rörde en o ständighet af den aldrastörsta vigt, hvilken haj icke gerna kunnat undgå att påminna sig, då han förut hörts i målet, hvarföre ock dess oniförmälande nu måste förefalla besynnerligt, — Norstedt bestred såväl Äkerdahls och Ridmans uppgift, att han sagt att nålen satt bak på ryggen, som Lindroths uppgift om hans sistnämn yttrande på krogen, och Engman förklarade att Norstedt så mycket mindre kunde ha sagt, -Å nålen salt på ryggen, som han då skulle ha hört det och ej kunnat undgå att infalla med den märkning, att så icke förhölle sig, enär han hade sjell sett hvar den satt. Engmanförklårade äfven att han icke hört Norstedt inne sä krogen fälla något.sådant utlåtande, som Lindroth omvittnat. Dahlin; hörd upplysningsvig, bestred äfven att han hört Norstedt säga något sådant, eller att han sjelf till Lindroth med anledning deraf haft något sådant yttrande som Lindroth omvittnat. i Norstedts rättegångsbiträde, hr Minnich: (såsom man torde. erinra sig ett af de vittnen. som Norstedt medhade då nålen -ånhölls hos hustrv Lindqvist) fick härefter ordet samt förklarade at han vore fullt öfvertygad att Notstedt ej kunde fällt något sådant yttrande som det af Lindroth uppgifna, enär Miinnich, innan nålen togs, tillfrågat Norstedt, om han satt nålen i hustru Lin qvists. kläder, hvilket Norstedt-bestämdt förklarat atthan ieke gjort. Sr Ordföranden uttryckte sin förvåning öfver ät: Norstedts eget-ombud kunnat mot honom hysa n sådan misstånke; som den hr Munnichs-ege: sttrande ådagalade; och sporde ordföranden hi hvad: anledning M-.fallit å den tanken, att till Norstedt göra en sådan fråga. Hätpå fenmuldk Minnich, att då Norstedt nedkom från: husttv Lindqvist och yttrade: hon ville lemna mig nå1en; men jag vågade ej taga emot den,: emedän jag då-sjelf kunnat blifva tjuft — hade Männieh supponerat möjligheten att Norstedt; . af fruktar itt -hustra Lindqvist skulle undanskaffanålen under hans frånvaro, stuckit den i hennes klä.ler... Denna. supposition. hade. framkallat der sjorda frågan. Norstedt härom tillfrågad sand: sig ej. kunna: draga. sig till minnes huruvide Minnich framställt. någon sådan. fråga till Hoaom och bestred fortfarande Lindroths berättelse. Lindqvist och hans hustru fingo. härefter uppsifva det hufvudsakliga af sina lefnadsöden oc! berättade Tindqvist att han, som är född den 15 Dec. 1829 i Järfälla socken, vistats. hemma ho: sin, fader, som: vär brännmästare, till sitt 11:tc år, hvarefter han först kom-i skomakarlära, och blef: -sedan..handelsbetjent här i Stockholm, ji hvilken egenskap han. konditionerade, på åtskiltiga ställen, tills han 1851 antogs. till poliskönstapel, samtidigt hvarmed han sammanflyttade med.sin. nuvarande hustru med hvilken han, året derpå gifte sig. Hon är född i Stigsjö socken i Westernorrlands län, och dotter till skomakaren Nyström. Efter att ha innehaft åtskilliga tjen: ster i hemorten, kom hon 1846 eller 1847 till Stockholm, der hon -hade tjenst hos åtskil iga husbönder,. tills hon gifte. si med . Lindqvist. I Hon uppgaf att hon aldrig tillförene varit för nå. got brott tilltalad: -Makarne Lindqvist hafva en fyraårig son. Allmänna åklagaren tillkännagaf, att han utaf polismästar Wallenberg: emottagit det uppdrar att till rätten inlemna en polismästar Wallenberg tillhandakommen anonym skrifvelse.-Brefvet var egentligen ställdt till häktade Lindqvists broder; snickarmästaren Lindqvist. Nämnda skrifvelse inlemnades till rätten och upplästes; men befanns vara af ett högst osammanhängande innehåll, och ordades deri om stölder eller andra brott;:som skulle blifvit begångna af de i stölden från fru Steuch inblandade: Bland annat fs deri, att i trädgården i huset n:r 19 Salt4 RA Rn Kg i OT SANN AR TROTS