Aftonbladet – 15 november 1861, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Norstedtska målet. Såsom vi nämnt, voro de flesta i går afhörda vittnen inkallade på begäran af de tilltalade, i afsigt att vederlägga eller förringa den bevisning, som förut blifvit mot dem förebragt. De omständigheter, som motbevisningen hufvudsakligen gällde, voro: pigan Wallins uppgift, att hustru Aman eller Pettersson varit den person, som den 2 Juli klockan mellan ,;1—2 på dagen narrat Wallin från fru Stewchs bostad; enkan Carlssons vittnesmål mot Wiström angående armbandet, tillhörigt de stulna nipperna, som Wiström en tid före visitationen skulle haft i sin hand; Lindqvists besök på hustru Svenssons krog mellan kl. 9-10 f. m. samt uppvisandet af nipperna derstädes samma dag som visitationen hos Norstedt sednare på dagen verksfälldes, samt slutligen anträffandet af den från fru. Steuch stulna guldnålen i hustru Lindqvists kofta. Parterna voro å ömse sidor til!städes, de tilltalade från ,häktet förehemtade, med undantag afhustru Aman eller Pettersson, som anmälles vara sjuk. Ransakningen öfvervars af justitiekanslern v. Kock. Först hördes tvenne af Norstedt åberopade vittnen, af hvilket det ena, glasmästeriarbetaren Jonsson, uppgaf att han, vid ett tillfällekort före Lindqvists häktande, händelsevis åhört ett samsal mellan Lindqvist och en annan person, dervid Lindqvist yttrat: Du kan vara beskedlig och vittna åt mig; jag har kommit i en ledsam sak och det är mycket som ligger mig till last. Detta samtal skulle ha egt rum i hörnet af Köpmnangatan och Köpmanbrinken. Vidare uppgaf detta vittne att han, som vid förra förhöret tillstädesvarit såsom åhörare och vid omvittnade uillfället sutit I en stol i det s. k. kanslirum-met, hört Lindqvist sakta och hemligt viska till Jerngren, då de båda jemte åhörarne under rättens öfverläggning afträdde och vidutgåendet ur domsalen befunno sig i dörren till det ifrågavarande rummet: Bekänn inte, utan håll i dig, så går allt bra. Vittnet förmälde sig.ock ha observerat att Lindqvist vände sig till Aman eller Pettersson, liksom han också velat hviska något till henne. Lindqvist och Jerngren bestredo det nu upp: gifna förhållandet och åberopade Lindqvist sig å vaktmästaren i rätten Nikander. som stått i lörren, samt den bevakning som åtföljde de tilltalade, hvilka personer, upplysningsvis härom tillsporda, sade sig ej ha hört något dylikt hemligt samspråk mellan Lindqvist och Jerngren. Det andra af Norstedt åberopade vittnet poliskonstapeln Andersson (förut hörd) fjor e ett tillägg till sin vid ett föregående tillfälle afgifna berättelse af innehåll, att enkan Carlsson, då hon på gatan sammanträffat med Norstedt och dem som voro honom. följaktige då armbandet utlånades från fru Steuch, hört enkan C: icke blott genast säga sig igenkänna armbandet, utan äfven yttra, att hon sett andra nipper hos Lindqvist. De af hustru Åman åberopade två vittnena sade sig ej kunna lemna någon une lysning om hvar hustru Åman vistats mellan kl. 7.1—2 den 2 Juli eller den dag då stölden begicks hos fru Steuch. Härefter förekallades guldarbetaren Engman, för att. förklara sig öfver Lindroths vid förra förhöret De ed tagna uppgift, att Engman i det från fru Steuch lånade armbandet skulle ha ritat I det S, som enkan Carlsson i sin vittnesberättelse uppgifvit sig ha. sett redan då armbandet, enligt: hennes utsago, befunnit sig: i -Wiströms hand. : Engman bestred Lindroths uppgift såsöm ej sanningsenlig samt förnekade att, vare sig med grafstickel eller något annnat verktyg, ha gort något märke eller någon bokstaf i armbandet. Ordföranden gjorde Engman uppmärksam på, att Lindroths utsagoså till vida öfverensstämde med hvad: enkan Carlsson. vid föregående förhöret sjelf yttrat, att nemligen Engman skulle ha petat i bandet; men Engman vid blef hvad han sagt. Härefter inkallades Lindroth, som fått afträda under det Engman gjorde sin förklaring, samt hördes ytterligare öfver saken, dervid han åsin sida äfven vidblef sin uppgift. Norstedt uttryckte härvid förvåning. deröfver att Lindroth, som förut gått Norstedt tillhanda i målet och flera gånger varit hörd, ej förrän vid nästföregående rättegångstillfälle framkommit med denna vigtiga Sen Afvenså anmärkte åklagaren och Norstedts rättegångsbiträde, att det syntes dem otroligt, att Lindroth precist skulle ha. sett att Engman ritat det S, som fanns i bandet; då bokstafven var så otydlig att man ej utan yttersta SEA a kunde skönja densamma. Det innefattade en uppenbar orimlighet, att Lindroth skulle ha kunnat se att det just var ett S-som ritades, då han förmäler sig ej ha med större Fö RE aktgifvit på den operation han påstår sig ha sett. än att han är oförmögen att uppgifva med hvad instrument den förmenta ritningen verkställdes. Enkan Carlsson bestred nu i-sin ordning, att vid föregående rättegångstillfälle haft något yttrande, som finge tydas derhän, att hon sagt att Engman ritat bokstafven eller gjort något vid bandet under det han hade det i sin hand; han häde blott tagit och granskat. det samt med fingret utvisat hvar han märkt att bokstafven verkligen befann sig; vidhållande C. för öfrigt sin uppgift, att hon redan sett märket deri, då a örsta gången såg armbandet i Wiströms hand. rr Enkan Jonsson, : hörd öfver samma omstähdighet, uppgaf, att Carlsson på mjölkmagasinet, då bandet af Norstedt der upptogs och innan Engman hade det i sin hand, genast ahbgifvit såsom kännemärken derå en rispa Ru in sidan och ett mindre hål på ett af guldbladen. Slagtaren Staberg, åberopad af re lyste, att han vid ett tillfälle hört åkaren Isaksson säga under samtal om saken, att Isakssör sett Engman peta med fingret i bandet samt att I. icke sett något S, då han betraktat armbah: det innan Engman fick det i sin hand. i Ett annat vittne gardisten: Pettersson (som uppgafs ha bott och vistats hos makarne Lindqvist) erättade att han den ifrågavarande 30 Septem: ber, då Lindroth och Isaksson begåtvo sig frår mjölkmagasinet, hört Isaksson utkommen på gatan yttra till den honom åtföljande Lindroth: Var det inte eget, att Engman kunde rita de der S!et. Ordföranden gjorde Pettersson opp märksam på att, enligt Lindroths egen uppe t. skulle Isakssons ord icke fallit så, utan: Såg du så full i fan Engman var? Vittnet vidbief dock sin utsago, under förmälan att han ej kunde på minna sig, att yttrandet fallit annorlunda än hän sagt. : ä els om samma sak, dels om yttranden, söm enkan Carlsson skulle hafva fällt angående: sit! vittnesmål mot Wiström, hördes gen sedna res begäran härefter poliskonstape n Åhlfelt, som berättade att han tillsammans med Wiström: Staberg och Isaksson den 5 Oktober varit inne å en krog vid Oxtörget; då Isaksson skulle yttrat: Det är synd om dig Wiström; men bra fint var det gjordt af Engman att rita dit det der S4, Detta hade, Isaksson tre gånger upprepat. Likaså uppgaf Ahlfelt på fråmställd fråga, om han hört något samtäl mellati Wiström och enkan Carlsson, oatt han vid ett par tillfällen, då feber vn FYREN TESEN, KI MCS Fe