Aftonbladet – 15 november 1861, sida 3

Jas med mycken uppmarksamnebt. (Insändt.) Något mera om homeopatien. (Jemför Aftonbladet för d. 7 Nov.) Som hela verlden redan känner, har homeopatien, trots alla de förstockade allopaternas envisa motstånd, gjort förvånande framsteg utomlands — öfverallt der man upphäft de trångbröstade författningar, som lägga hinder i vägen för enhvar att bereda sig sin utkomst på hvad väg honom lyster. Näringsfriheten är onekligen ett stort framsteg i vår tids kommersiella förhållanden; men hvarföre ej taga steget fullt ut och tillämpa detta system äfven inom medicinen? Då man närmare besinnar, så är ju allt hvad vi företaga oss för vår utkomst helt enkelt en handelsaffär. Den ena gifver varor, den andra gifver produkterna af sina tankearbeten i utbyte mot penningar; den ena: utför rättegångar, den andra sköter sjuka — allt för -pengar. Amerikas visa lagar förbjuda icke någon, hvem helst det vara må, att befatta sig med medicinens utöfvande, och lemna helt och hållet åt allmänhetens sunda omdöme att sjelf se till, att den icke blir dragen vid näsan af-de läkare, åt . hvilka den skänker sitt förtroende. Inga gamla auktoritetsfördomar hindra härläkarekonsten att utveckla sig på den breda basis, som bäst öfverensstämmer med: vår tids RE Mr bildning; — och så. bör det ju äfven vara? Må vi ej glömma att vi lefva i borddansens, klappandarnas och clair-voyancens tid! Frihet i allt! Om ett bord vill tala (att det kan tala, det är nu ett faktum) , hvarföre neka det detta oskyldiga nöje? Det skall -helt visst aldrig säga större dumheter än de som redan förr äro tusen gånger sagda af menniskotunga. Om en person vill blifva läkare på en ginare väg och för ett långt billigare pris än förr; om han föraktar den så långa och mödosamma hippokratiska stråkvägen och i stället går den hahnemannska :ginvägen; om han, i stället att söka efter sjukdomen i djupet af organismen, beqvämare söker den på ytan, der symptomerna spela — hvad mer? I djupet bor alltid dupkel — på ytan strålar dagen;och det som ligger i dagen, är öppet för allas ögon — för den lärde, som för den olärde, för den sjelflärde HKomeopaten med sin friska bildning från i går. som för den professorligt höglärde allopaten med sin mossbelupna bildning ur den tvåtusenåriga skolan. Att bota symptomerna är och blir kufvudsaken; och dertill behöfves ingen promoverad högvisket: Men ingen kan naturligtvis märka symptomerna bättre än patienten sjelf, och när han beskrifver dem öppet och tydligt, så kunna inga misstag ske. han må beskrifva dem för en lärd eller olärd. Detta bevisas ju också bäst genom homeopatiens användande i djurinedicinen, ty. djuren prata al: drig i vädret (undantagandes papegojorna). Allopaterna le ät homeopaternas kurer och påstå att allt der beror på inbillningen. Men de ösjäliga djuren kunna dock. ej missledas af inbillningen: de skola också: derföre. bäst kunna försvara homeopatien. — Homeopatiens motståndare lära väthärvid göra den invändningen, att-fastän djuret icke kan inbilla sig hvarken någon sjukdom eller någon sjukdomsförbättring, så kan dock homeopaten sjelj inbilla sig: 1:o att djuret är sjukt, om det än icke är det; 2:0 att det känner sig bättre, om det än ichke ör det. Men si derföre är också en grundlig homeopatisk. symptom-examen här. af ullrastör sta vigt. Em sådan examen försummas icke heller af den sänna homeopaten.; Han inser nödvändigheten att sätta sig i rapport till djuret genom den kraft, som finnes i den animala magnetismen, och på denna väg rättast leda: sig till den sympatetiska diagnosen. Se här ett exempel.. Läkaren inträder i fähuset och stannar framför en liggande ko, den han efter några -strykningar tilltalar. Läkaren Räck ut tungan. Kon! (efter något dröjsmål, slickar sig om nosen). öö. Bö (Läkaren antecknar.) Läkaren, Har ni hufvudvärk? Kon (vuskar på hufvudet). Muu. Läkaren (för sig sjelf). Ingen hufvudvärk; när man har det; aktär man sig att ruska på hufvudet (antecknar och fortsätter) Har ni hjertklappning? con gör liksom en nickande rörelse med hufvudet mot bringan, der er broms håller på att göra en liten åderlåtning.) Läkaren. Denna nickning är bestämdt jakande (antecknar). Hvar har ni annars något ondt? Kon (med en svängning på svansen), Hm -... (Kon: kröker på sig, lyfter upp den ena foten och krafsar med klöfven bort en föfluga, som satt sig bal om örat.) Läkeren.. Hon ser flugor! Delirium! (antecknar) — här är spansk flugtinktur på sin plats. Similia similibus Hon tål vid en stark dosis, således ej billions-, utan decillions-förtunning; ty, ju tunnare desto starkare. (Till kons egare) Se här ett litet gryn att lägga i höet i morgon vid fordringen. yddor undvikas. All hundloke, tistel och alla etternässlor plockas noga bort ur höet... Skällan tages bort -— ty metall verkar skadligt genom sin afdunstning. Tag bort elggräset der, det luktar! Egaren..Men lukten af de andra fäna, herr doktor? ,. Läkaren... Skadar ej! den är mer grof, oförtunnad, allopatisk (ämnar gå). Egaren. Ett ord, hr doktor. Hvad skall göras om hennes krafter sjunka? Läkaren. Låt henne lukta på mjölk; men den skall vara utspädd, mycket utspädd. Egaren (för då sjelf). Bra! då kan jag ta af Stockholmsmjölken. : Tekman. rö ressstene——— nd