Aftonbladet – 15 november 1861, sida 3

att uttala en kättaredom, men det är en handling, som -hvarken lag eller samvete kunna gilla och emot hvilken rättskänslan uttalar sig med stränghet. Utom tidningsredaktionerna sjelfva-har en enskild man, en som lärd och tänkare aktad person, lektor Ljungberg i Göteborg, offent ligen uppträdt emot Strengnäs domkapitel till försvar för kyrkoherden Hallin och har i Göteborgs-Posten infört en förträfflig uppsats, der domkapitlets förfarande noga un: dersökes och ogillas, och dervid förf. yttrar till slut: Till hvem skulle hr Hallin öfverhufvud kunnat vända sig med mindre utsigi att förföra och med större att få sina satser strängt och sakkunnigt pröfvade än just till domkapitlet? Eller är det så långt kommet med -tankefriheten i den store Gustaf Adolf: land, att man, vid äfventyr af strängaste straff, för ingen i verlden får yppa och med grunder understödja någon så beskaffad öfvertygelse, som af flutna seklers bibeltolkning är i behof af väsentlig rättelse? Di vore man just i menniskans allrahögsta an gelägenhet af samhällslagarne fördömd tili stillaståendets förbannelse och måste till sir djupa blygd bekänna, att man icke hade det ringaste att berömma sig af emot de kätoliker, öfver hvilkas fordna förbud emot bibelns fria läsning och utläggning protestantismen dock så ofta och så högljudt och med så mycken stolt -sjelfkänsla -beskärmat sig. Att lektor Ljungberg offentligt yttrar sig så som skett, är något för hvilket hvarjt vän af upplysning och tolerans skall hålls honom: räkning. Att döma at hvad som i de större tidninåra varit synligt af de sat er hvaröfver allin begärt domkapitlets upplysning, fram går att dessa röra ungefär samma ämner som af Ignell så ,mästerligt behandlas i der tredje delen af hans förträffliga arbete Menskliga utvecklingens historia?. -Augs burgiska bekännelsen har den bestämdt ut: talade grundsats, att Biblen är den endaste rd och rättesnöre, efter hvilken alla läro: ch lärare böra anses och dömast. Det ä ock denna grundsats som : gör att Ignel! qvarstår inom kyrkan, ehuru i flera stycken afvikande från samma kyrkas formulerade trossatser. — Ignell är en så stark och kraftig natur, att honom har ingen vågat sig på; men den obemärkte landtpresten, han an sågs kunna passa till offer. omkapitlet har vidare begått en oriktig: het i så fall, att det lemnat besvärshänvis ning till Kongl. Maj:t, i stället för till hofrätten. Sakens vidare utveckling kommer att föl jas med mycken uppmärksamhet.