Aftonbladet – 14 november 1861, sida 2

Article Image
ör det något besynnerligt att nödga hr Walin att uppträda i denna roll. Ehuru o!l Andres ressurser icke äro tillräckliga för Donna Annas parti åhöres dock alltid hennes musikaliskt rena och smakfulla föredrag med intresse. Vid hr Willmans föredrag af Leyorellos parti skulle vi vilja erinra den förjenstfulle sångaren om en sak, hvarå han synes fästat för litet afseende, nemligen att Leporello är den enda komiska personen i aela pjesen, och att i den opera af samma amn, med musik af Vincenzo Righini, som ippfördes tio år före ozarts Don Juan, seporello hade namnet: Arlechimo, hvil ket ytterlivare betecknar det begrepp om ågot komiskt, som traditionelt var fästadt vid denna roll. I Elviras parti tyckes fru Lund vunnit mera stadga och säkerhet än örr, och i Don Octavios har hr Dahlgren örmått att göra ressurserna af sin goda röst väl gällande, ehuru man i den första arian aknade det varma och innerliga samti den ednare det upphöjda och resignerade utryck, som de fordra. Zorlina återgifves ortfarande af fru Strandberg med den sydändska liflighet och det noggranna iakttaande af de många nyanser, hvari den illa itsatta fä-tmöns sinnesrörelser vexla. — På Mindre teatern uppträdde i går afon emellan akterna för första gången de re artistiska syskonen Wilhelmina, Maia och Frans Neruda, af hvilka den förstämnda spelade adagio och rondo ur Vieuxemps E durkonsert, en fantasi af Moeser ;fver motiver ur Friskyttent, samt tillsamnans med sin syster Maria en rondo för två sioliner af Maurer, hvarförutom af hr Frans Neruda utfördes en fantasi af Servais öfver Batberaren.? Om första bekantskapen med n talang af icke vanlig ordning alltid skäner-konstvännen ett stort intresse, så blanlar sig äfven öfverraskningens intryck deri, 1å intet beställsamt rykte på förhand utbaunat densamma, utan den uppträder enkelt ich anspråkslöst. Så var äfven förhållanlet med mamsell Wilhelmira Nerudas fö:edrag i går afton, hvilket icke blott utnärkte sig för en synnerlig ledighet och tyrka i stråkföringen, en snart :sagdt ofelvar precision i staccati, arpeggier och allt wad tillen högt utbildad teknik hörer i örening med en stark och fyllig ton; men namsell Neruda eger äfven den mera sällsynta gåfvan att, utan att låta kompositöens intentioner gå förlorade, förläna åt det stycke hon föredrager en viss sjelfständig ;ch individuel prägel, hvarigenom kompositionen först erhåller den friska färgton och relgjutenhet , som låta åhöraren förmoda itt den i samma ögonblick blifvit improviserad. Särskildt må omnämnas det särdees väl träffade uttrycketaf det mera svärniska elementet vid de flera kantabla stälena i friskyttsfantasien. Mamsell Wilhelnina Neruda hade äfven att fägna sig åt det lifligaste bifall från publikens sida, och sällan torde man vid en artists första upprädande försport en sådan enhällighet i hvad ipplåder och framropningar beträffer. Mamsell Maria Neruda sekunderade sin syster på ett förtjenstfullt sätt i den Maurerska rondon, och såväl hennes: spel som hr Frans Nerudas utförande af den något vattenhaliga violoneellfantasien af Servais vittnade om musikaliskt sinne och en god skola. I morzön kommer mll Wilhelmina Neruda attutföra Spohrs åttonde konsert samt Carnaval de Venise.

14 november 1861, sida 2

Thumbnail