Aftonbladet – 13 november 1861, sida 3

var på sitt vis sitt intresse, emedan det låter )ss kasta en blick in i epokens litterära koerier, liksom om någon nutidens resande ville för efterverlden annotera alla sina glada stunder på Gröna BStugan?. Erkebiskop Lindblom träffade N. på gatan händelsevis; prelaten var eländig, han yttrade till N., att aan ämnade sig med det första till någon helsobrunn, emedan hans helsa hade fått sin knäck genom den sensation, som — kron;rinsens död vållat honom?. Botanisten O. 3wartz hade också tagit sig mycket när der ifver och haft flera sömnlösa nätter. Med ålbedyhl och Hallenberg konverserades mest ,;m Jung Stillings mystiska skrifter och om Herrar, som ku: de vara goda, när de ej öllo i dåliga händer.?(!) På etttraktörs: ställe på söder?, der N. spisade middag med Wallmark, Albedyhl och Broocema , föll taiet åter på den besynnerlighet hos visst rolk?, att landets jemmer icke rörer dem, att de äro hårda och frånstötande mot sin mgifning, men att de eljest äro fromma och bigotta ända till tårar.? Wallmark berät ade anekdoter om Carl. August, om hur han brukade besöka lasaretterna och der taga aotis of det allra minsta, hur han absolut ville ha sin handsekreter Kullberg vid sin -affel, ehuru detta stötte öfverhofmarskalken Fab. Fersen, 0. 8. v. I sällskap med den tyske historikern Rähs från Greifswald, som också för ögonblicket befann sig i Stockholm, gjorde N. en liten wr till Upsala d. 12 Juni för att bevista promotionen.. Han. stiftade der flera nya intressanta bekantskaper, öfverallt talades om Carl August, hans store popularitet (hvarför han också af fint folk kallades Pöbelkungen) ryktet om att han blifvit törgifven (ett ylle, som redan gått flera månader förut) 0. 8. v. Erkebiskop Lindblom gret ånyo inför Nyerup öfver den allidna fursten. Fabeln om Räfvarnet (i n:r 22 af Nya Posten) gick mellan man och man vid erkebiskopens bord. Den 18 inträffade N. åter i Stockholm, lagom för att öfvervara katastrofen vid kronprinsens begrafning. i Om: förmiddagen d.. 2046 —skrifver N. — Xvar jag uppe på kongl. biblioteket; kl. 11 följde jag med Broocman derifrån till Rähs, boende vid Stora Nygatan; här kunde man beqvämt se processionen med kronprinsens lik, då den drog upp till slottet. Jag stod der vid ett öppet fönster. Först hörde jag app i gatan alarm. och skrik; derefter kom riksmarskalken Fereen åkande; det var honom pöbelns skrål gällde och det kastades stenar in i.hans vagn. Jag .såg vagnsfönstren inslagna och mannen. sittande dödsblek i den skräckligaste :ångest och förlägenhet.. Några minuter efter att vagnen passerat vårt hus, kom -Rihs kamrat Homeyer och berättade, att Fersen vid ändan af Stora Nygatan sett sig tvungen att stiga ur vagnen och retirera upp i ett hus midt emot det Bergstrahlska. ög gick nu ut och såg vid bemälda hus en ofantlig menniskomassa med militär till häst blandad mellan pöbeln; rimsor af Fersens blå band lyftes i vädret på en käpp, folket svängde med hattarna och ropade hurra.4 N. begaf sig ända fram till Riddarhustorget, der han ytterligare fick se Fersen liggande naken och mördad på gatstenarna, alltsammans var en-händelse utan like? ; hvad Adlercreutz eller Silfversparre gjorde för att rädda riksmarskalken undan pöbelns raseri vet jag intet besked om — skrifver N.. — men det såg jag, att i detta ögonblick tog den på sället varande militären ej ett anda steg för att upprätthålla ordningen och att det ej fanns minsta tecken till att man i Stockholm kände något, som kallas polis. Om aftonen voro patruller ridande öfverallt å gatorna, men jäsningen i staden fort for att vara hotande. Ett godt regn inföll på natten och fortfor följande dag; detta hjelpte bättre, än de vid slottet uppkörda kanonerna, till att afkyla sinnena. N. kan ej nog förvåna sig öfver det raseri, som i dessa dagar hade fattat äfven eljest hel lugna män; man refs med som af en malström ; Nya Posten hade för räffaveln fått 400 nya abonbenter; hvilket för den tiden onekligen var en betydlig tillväxt; den ny: tillförordnade ståthållaren -.Sköldebrand. utlofvade 500 dalers belöning till upptäcka: ren af upphofsmannen till. de upproriske plakaterna. Ändtligen återkom --allt.i sitt gamla skick och N. kunde åter besöka sina vänner och få dem att tala: om annat än Carl August. En dag träffade han: Leopold, -hvilken.. för N.höll ett toftal öfver Holberg, den har ställde som sekularsnille i bredd med Vol: taire och Erasmus Roterodamus (!) :: Den 3 Juli lemnade N: Stockholm för denna gång och anlände: den 9 till Lund: -Han slutar 1810 sårs resedagbok med. anfö rändet af en anekdot, som Retzius i-Lund berättade honom om den -bekante -danske historikern Suhm, med hvilken R. var nära förbunden, och -hvilken han. ofta; besökte i Köpenhamn. På en spatsertur med Buhn: utom Köpenhamn komman till ett dike, der Retzius: räckte Suhmssin :hand för. att hjelps denne öfver. -På detsättet; yttrade härvid den blide och älskvärde danske historikern — borde: svenskar och danskar. alltid. hjelpa hvarandra!-Då jag. hörde denna anekriot — skrifver Nyerup — stodo tårarna mig i ögonen; enhvar, som känt Suhm, finner här mannen sådan han var, och vet att han enligt sin hela karakter ej kunde annat än just så tala.. Sin andra resa-i Sverge företog Nyerup, som sagdt, år 1812; i sällskap med den frejdade lingusten Rask. Han ankom den 7 April öfver Sundet till Helsingborg. Färjemansbåten från Helsingör kostade denna tiden 22 Rigsdaler kurant (med ångbåt kostar samma tur nu 32 sk.) Dragarnei Helsingborg togo för att uppbära. de .resandes saker till Hötel Mollberg 3 Rdr kurant. Afven dessa små detaljer kunna hafva sitt intresse.