Aftonbladet – 13 november 1861, sida 3

till-råds. Nyerup föreslog då att vilja resa direkt till Kristiania, Örebro förbi; ej heller ett sådant pass kunde, för rikets säkerhets skull, medgifvas. : Nyerup, som noga beräknade hvad tid det skulle medtaga att från Örebro erhålla kronprinsens svar i denna kinkiga sak, lät au förhöra sig hos ?den unge baron Weterstedt i Rosenhanes departement, om han kunde få pass till Helsingborg. Wetterstedi kOnfererade med Rosenhane, Rosenhane konfererade med sitt samvete och med den högre politikens alla stora och vigtiga iniressen — jo, till Helsingborg kunde den lanske professorn få pass. Och det utfär: dades. Emellertid var den envisa danske lärde bestämd på att dock taga vägen till Kristiania, ja till och med öfver Örebro, till hvilken ända han också af sin gesandt i Stockholm, grefve Baudissin, hvilken han anförtrott sin trotsiga föresats, erhållit ett bref till svenska statsministern grefve Engeström i Orebro. Den 1 Juni begaf han sig-jemte Rask från Stockholm på väg till Westerås, ankom dit ännu samma qväll och styrde följande dag med en djerfhet utan like sin Kurs rakt på Örebro (med sitt pass på Helsingborg!) I Örebro måste vårafresande vända sig till en särskild inqvarteringskomitå för att få rum; det lyckades. På ett värdshus var Nyerup dessutom nog lycklig att träffa Berzelius, hvilken lofvade att genom sin vänd lagman Cassel, landssekreteraren, utverka tillåtelse för de båda danskarne. att förblifva nä ta dag öfver ii Örebro. Emellertid lät N. några ord afgå till landshöfdingen baron Löwensköld för att säga honom att han medförde bref till Engeström. . Följande dag måste han af denna anledning först upp till landshöfdingen för att presentera sig sjelf; här mottogs han med välvilja. Derefter fick han audiens hos Engeström, som mottog och läste Baudissins bref samt lät sig förevisa det olycksaliga passet... Diplomatiskt Chm!4 och afträde. tt par timmer derefter blef N. åter kallad till ministern. -Denne gaf honom nu pass till Kristiania, men 4då gjorde de resande bäst i att förfoga sig vidare ännu samma dags qvällk. Nyerup invände, att han ej hade afsändt förbud 0. s. Vv. Engeström rådde honom att.— bli liggande natten öfver på närmaste gästgifvaregård; hade han, Nyerup, ej varit en känd person, kunde han, Engeström, utan vidare krus ha arres:erat honom vid ankomsten. Då Nyeruplitet. sednare åter träffade Berzelius, berättade denne honom; att Cassel -hos honom förfrågat sig, fom dessa danskar icke reste i politiska ärenden, hvarpå Berzelius dock hade haft all möda ospard för att öfvertyga honom om att de: voro 4pura litteratörer. Af Wallmark; som också befann sig uti Örebro i egenskap af kronprinsens lärare i svenska språket, fick Nyerup nu tillika veta, att redan vid deras ankomst til! Stockholm hade öfverståthållaren Sköldebrand inrapporterat detta till Örebro, med tilläggande att det mycket lätt kunde -hända satt .de voro politiska spionerX, -helst ?den ene varit der två år förut i en politisk mission; Wallmark hade likväl hastat att upplysa kronprinsen om att detta var. ett misstag och att Sköldebrand förvexlat Nyerup med doktor Höst eller etatsråd Ölsson. För öfrigt var Engestrims gifna eonditio abeundi oförtydbart; Nyerup måste i all hast skicka omkring i staden åtskilligt han medförde till Tham, Schwerin (prosten) och andra, och om natten — dock rättare först nästa morgon klockan 4 — begålvo sig de båda misstänkta bokvännerna vidare på resa till Kristiania, dit de ankömmo den 10, lyckliga öfver att åter vara ur de svenska polisembetsmännens händer. Bland.de många intressanta bilagorna till Nyerups båda. resedagböcker förekomm2 också tvenne aftryckta tidningsartiklar frår Maj, 1812... Veckobladet STrumpeten?. ji Stockholm -hade infört ett tydligen fingeradi bref från Kristiania, deri talas om huru det går alla Xvältänkande norrmän till hjertåt:; att under Sverges djupa fred norska trupper blifvit sammandragna mot svenska gränsen. att wederbörande.1 Nörge begå: otaliga synder mot ett iand, fsom Norge dock har att. tacka för sin existens4 (!) och på allt sätt rötyckas vilja utmana svenskarne: -CMed relseX.— så slutade denna onekligen något väl groft ironiska korrespondens — Sharjag gjort-er denna bekännelse i ett ögonblick. då vår politik -synes-leda oss. till vår eger ofärd e. c. Till svar på denna artize! lät då ingen mindre än den hederlige filo: logen Rask införa en. artikel iNya Posten?: (Nyerup intager äfven detta svar, hvilket har mer än litterärhistoriskt intresse.) Det synes att Rask har. blifvit mer än vanligt varm öfver den svenska tidningsankan; har anmärker att hela denna genre är skäliger grof. och att.man med lätthet kunde på samma sätt få lögner äfven öfver Köpenhamn. och han utbrister: Ni kunde väl annar: fråga om orsakerna till dylik blåst och bul: lerjust nu, då båda nationerna och begges regeringar täfla med hvarandra i nit att bi. behålla fred och sämja sinsemellan, nu då ni-endast ären sysselsatta med befrämjandet af ert lands välstånd och då äfven bär nåra ånyo börja tänka på förbindelse emelfan de nordiska litteraturerna!4 Den redlige Rask, om han lefvat 50 år sednare, skulle haft mångdubbel anledning till samma naiva utrop. En jernvägshändelse. : Till Redaktionen af Aftonbladet. -—En nyligen på Köping-Hult-banan timad händelse, . att ett litet barn Llef öfverkördt af lokomotiv och åtskilliga vagnar, utan atl skadas, har gjort sin rund i landets tidnin: gar. — Något snarlikt fastän ännu undrans