Aftonbladet – 12 november 1861, sida 2

— I Hernösandsposten skrifves: . Lördagen den 2 i denna månad kl. 3 e. m. inträffade i handlanden Nordemans i köpingen , Örnsköldsvik salubod den olyckshändelsen att, i. då dennes betjent, vid namn Röring, skulle till: bruksinspektoren J. A. Schmidt utlemna fotogene ij och företog sig att försegla det ifyllda kärlet i. (en s. k. dame-jeanne), gasen. ögonblickligen i antändes, kärlet sprängdes med knallen af ett. kanonskott, och boden förvandlades till en brin-i. nande ugn. Tre andra innevarande personer erhöllo mer eller Mindre svåra brandskador, men i de 2 förstnämnde blefvo så jemmerligt skadade, att, om man också icke tviflar på deras vederfående, skälig anledning likväl gifves till fruktan, att någon kroppsdel, en hand eller synen, skall befinnas vara förbränd. En del af bodinnanredet antändes, men elde släcktes snart med några såar vatten, så att kö Re sprutor som skyndsamt kommo till stälet icke behöfde begagnas. Förlusten för bodegaren är obetydlig i anseende dertill att bodens innehåll till det mesta bestod af jernkram. — — Om den mördade fru Sandberg i Westervik ger en brefskrifvare från nämndej stad till Östgötha Correspondenten följande närmare upplysningar: Vår lilla tidning har med största knapphändighet omnämnt, att en enkefru Sandberg, jemte hennes piga, blifvit på detgräsligaste sätt mördade. Såväl den mördades personlighet, som de närmare omständigheterna vid brottet, hatva likväl deråt gifvit en ökad vigt och gjort det till en hemsk cause clebre i vår ort. För den, som vill orientera sig i staden, eller, under ångbåtens uppehåll, der sy slolös vandrade omkring, Utpekader nemligen det ena huset efter det andra — och flera af de större, belägna vid de förnämsta gatorna — såsom tillhörande en fru Sandberg. Hon egde inalles, berättar man, 10 å 12 eller flere större och mindre fastigheter, idkade en vidsträckt, mycket lönande bryggerirörelse, och skötte sjelf sina affärer iv i de minsta detaljer. Besökte man henneuti det stora stenhus nära torget, som hon sjelf bebodde, så infördes man i en trång och mörk kammare och fann der, nästan alltid liggande i en med hvardaglighetens alla spår betäckt säng, eller ock, ehuru undantagsvis, sittande i en gammal länstol, en stor, groflemmad och fetlgd qvinna, hvars utseende af karlavulenhet och askhet visst icke förrådde de redan tillryggalagda 73 åren. Undef sängen, som var betäckt med en skinnfäll, befann sig i annat brokigt -ällskap alltid kaffepannan. och bredvid hufvudgärden stod en kista, ur hvilkea framskymtade samla skinnpungar med diverse sorters mynt hvetebrödskakor, ljusbitar m. m.; och nära der bredvid, på ej längre afstånd från sängen, än att den derifrån kunde räckas, en stor kopparkittel med jäst, som utminuterades åt de ständigt tillströmmande kunderna, med hvilka frun älskade att underhålla en rask och hflig konversation om de mer eller mindre vigtiga frågorna för dagen. Sällan, mycket sällan såg man henne ute; det var ett evenement att möta henne på gata eller torg. Men deremot vår det mindre sällsynt att hos henne påträffa både högt uppsatte och inflytelserika personer i staden, endast tiggare såg man der aldrig — (sägs det, tro den som vill!) Njutande sin hvila oftast om dagarne, då hon stundtals slumrade in, vankade hon. berättas det, merendels om nätterna i brygghus och visthus och tillsåg samt ordnade allt i egen person. Hon hade en förträfflig helsa och drack ett slags bröstte, som skulle ega förmåga att nära nog förläna odödlighet, men som dess värre visat sig kraftlöst mot yttre våld — något som också alls icke ingick i beräkningen. Så har man, fullkomligt -enstämmigt, för mig framställt hennes personlighet. 7 Hon var barnlös och hade af det äktenskapliga lifvet endast bittra minnen. Mannen hade varit en slarfver, som skuldsatt sig öfver öronen och derefter afvixit från orten. Då tog hustrun affärerna om hand och började på nytt. Hon uppköpte ortens produkter, först i de alira ringaste qvantiteter, och gjorde resor till andra orter, företrädesvis Gotland, sålde mot vinst eller utbytte mot andra varor, spars de för sin egen person ända till det oundgängligaste, slet ofta ondt, men fortsatte ihärdigt mål, att betala alla skulder och göra alla rätt. Snart blef hon bofast, förtjenade mycket penningar på sitt bryggeri,. passade på och köpte gårdar för godt pris, men lefde lika sparsamt, och sades vu vara egarinna af omkring hundratusen rdr. Visserligen hade väl denna njugghet och aktsamhet om det allra minsta blifvit först en vana och sedan en verklig ujalning. som hade till följd ett icke så alldeles fördelaktigt rykte hos den ringare befolkningen; men hade det varit någon förunnadt — ty någon sig verkligt tillgifven egde hon näppeligen att blicka in i hennes hjerta, nog ranns väl också der, bland många skrynklor och kantigheter, äfven ömma och ädlare känslor, fast de sällan fingo blicka fram i dagen. För ett år sedan frånstals henne en natt, på ett mystiskt sätt, kassaskrinet med deri förvarade skuldsedlar till belopp, sades det, af 30 å 40 tusen rdr, samt några hundra eller tusen rör kontant. Mot all förmodan tög guriman saken hm men gerningsmannen upptäcktes aldrig och endast sjelfva skrinet återfanns uppbrutet och tomt. AENERe Länsstyrelsernas tredje årsväxtberättelsor. Från Wermlands län (dat. den 1 Nov.) Sedan numera från fögderierna rapporter ingått om den afkastning årets skörd vid anställda proftröskningar visat sig lemna, får jag härmed afgifva den tredje årsväxtberättelsen, dervid åberopande hvad af mig i de föregående blifvit anfördt rörande. de förhållanden, som menligt inverkat på växtligheten. Hvete och råg, hvaraf det förra föga odlas, har i allmänhet endast gifvit 3:dje korhet och derunder, hvilken mycket ringa: afkastning är att anse som nära missväxt. Vårsäden, hvaraf hafre utgör ortens hufvudsäde, har letmnat från 3:dje till 7:de kornet, men allmännast Å:de till 5:te, och sålunda en medelmåttig skörd. d Potatis: har lemnat en afkastning af åtta till tio gånger utsädet; men: denna: rika äring är öfverallt mer eller mindre skadad at torr-röta. Höskörden har, såsom i de föregående berättelserna . finnes ahmärkt, varit i de norra orterna dels rik och dels god, men i de södra icke fullt medelmåttig, och kan således för länet i det hela antagas hafva blifvit medelmåttig. Den mot vanligheten ringa tillgången på såväl råj som vårsädeshalm gifver dock anledning till bekymmer för kreaturens titfodring under vintern.