Aftonbladet – 11 november 1861, sida 3

af en bred graf, och af murar af en förundransvärd höjd och tjöck!ek. Öfversta kanten på fästningsvallen, der dag och natt en mängd af skiltvakter tjenstgjorde, var omgifven af ett bålverk af horisontelt ställda jernspetsar, för att göra det omöjligt att bestiga murarna. Ett dylikt hinder omgaf kanten grafvarne. Utom dessa försvarsmedel kunde man se, på ett litet afstånd ifrån hvarandra, framsticka från murarnas krans ett slags skyllerkurar af jern, kallade svalbon, och hvarifrån man kunde osedd sända en kula eller en pil till den som oförsigtigtvis nalkades slottet. Sedan man passerat denna första inhägnad, kom man in på en gård, kring hvilken hängde på murarna två rader jernkedjor, garnerade med kulor eller med halsjern, ämnade åt de fångar som nycken eller den kungli a rättvisen lät inspärra vid Plessis; man kallade dessa kedjor på skämt fillettes du Roi. Fyratio armborstskyttar vakade beständigt uti grafvarna och hade befallning att skjuta på hvem helst som nalkades innan slottsportarna öppnades, hvilket ej inträffade förrän ganska sent på morgonen. Som Ludvig XI missiodde sina egna trupper, hade han i sin sold ett enskilt garde, bestående ef fyra hupdra man, uteslutande skottar, kallade skyttar. Dessa vaktgjorde i ngen, bevakade dess porter, ga alla dem som kommo in, i potrullerede ofta utomkring. Utom denna garnisen var der beständigt på gården en viket kavalleri, eom, alltid sadlad, var färdig att fara vid första befallning. En vindbrygga och en götisk portgång förde till den andra inhägnaden, der gården hade ett mindre dystert utseende. Arkader, fönster, prydda med statyer, och festoner huggna i sten funnos rundt omkring den kungliga våningen.