Aftonbladet – 11 november 1861, sida 3

ENGLAND. Den 2 dennes ankom order till Plymouth. att 400 man marinsoldater af den dervarande divisionen ,skall hållas i beredskap att inskeppa sig för ett afoå till Mexiko. Kusterna af Yorkshire, Durham och Northumberland hemsöktes den 2 dennes at en ovanligt häftig storm,-. som anställde stor skada. Vid Scarborough ble: en räddningsbåt, som skusle försöka rädda manskapet på en mot land drifvand : skonert, med sådan våldsamhet kastad mot kusten, att båten slogs sönder och två man af besättninger omkommo. Lord Charles Beauclerk, som befann sig ombord på båten, blef så svåri skadad, att han följande natt afled. TYSKLAND. Hertigen af Koburg-Gotha har låtit tillställa förbundsdagen en ifrig uppmaning att arbeta för en reform af förbandsförfattninsen. Preussen lärer icke vara mycket beväret att bjelpa till i detta afseende. Det nöjer sig ned att blifva chef för hela förbandskontingenten och anförare i krig; ko nung Wilhelm lärer deremot anee hertiger af Koburg hysa alltför öfverspända åsigteri fråga om Tysklands enhet och tyckes vilja vidblifva det bestående i afseende på förbundsdagens organisation. Med anledning af det myckna ordendet i Preussen om betydelsen af frasen af Gad: nåde anföres i en preussisk tidskrift föl jande yltrande som den utmärkte professor Dahlmann hade i ett bref år 1850: Man mö vara huru mycket som helst öfverlygsd om furstarnes gudomliga tillsättande, så vill jag deck se den som kan bevisa att den onde har tillsatt folken; men om icke han har gjort det, hvem har då gjort det? ; ÖSTERRIKE. Den officiella Wiener-Zeitung förklarar för alldeles ogrundadt det gängse ryktet om att Frankrike skulle ha inledt underhandlingar med Österrike om afstående af Venedig och föruekar jemväl att främmande makter tillåtit sig att gifva Österrike några råd om dess förhållande till Ungern. Vidare förklarar tidningen officielt att det icke är fråga om någon nära förestående sammankomst emellan kejsar Frans Josef och konung Wilhelm af Preussen. Den 2 dennes egde en demonstration rum i Galiziens hufvudstad Lemberg, liknande uppträdena i de rysk-polska städerna. En procession af 10.000 personer begaf sig till kyrkogården för att fira en ceremoni till minne af dem som fallit under de sednaste orolighetern i Warschau och Wilaa, och på återvägen afsjöngos nationalsånger. Militär och polis voro på vakt, men hindrade ej processionen. ITALIEN. Opinione4 uppgifver att Ricasoli beslutat, att genast vid parlamentets öppnande framlägga för detsamma alla handlingar som röra romerska frågan samt sålunda föranleda parlamentet till en debatt öfver denna vigtiga angelägenhet. Samma halfofficiella bla? för den 3 dennes meddelar följande märkliga uppsats, som påtagligen härflyter från Ricasolis kabinett: Den falska och farliga riktning, som man bemödat sig att gifva den italienska politiken. har sitt ursprung och finner sitt stöd i underrättelser, som hemtas ur temligen tvetydig källa. Man har börjat med att utsprida ryktet, att Frankrike, öfverväldigadt af svårigheter, har meddelat vår regering rådet, att för ögonblicket uppgifva hvarje tanke på en lösning af den rtomerska frågan, samt att i stället rikta sin uppmärksamhet på den venetianska. Sedan har man tillagt, att ministeren i den öfvertygelsen, au let vore onyttigt att ep Ae en SE så många knile hafva ansförvandtens råd ngningar åt Veneens befrielse, hvaraf, såsom man påstår, Roms införlifvande med Italien skulle vara beroende. Vi hafva skäl att tro, att Frankrike hvarken väckt sådana förslag eller gifvit ett dylikt råd. Svårigheter, som icke härrörde från oss, och hvilka enligt kejsar Napoleons mening för närvarande icke kunna bekämpas; svårigheter, hvilka härleda sig från en ställning, som omöjligt kan förändras medelst våld; förhållanden, som ingen regering vore i stånd att kringgå, bestämma italienska kabinettet, att icke vilja brådstörta en lösning, som det visserligen önskar se genomförd. Men följer väl deraf, att den romerska frågan skall bhfva uppskjuten? omerska frågan är en väsendtligen moralisk och på intet sätt en militärisk. Dess lösning beror icke af bataljonernas antal, icke af de reflade kanonernas föratt: den beror fastmer al en öfverensstämmelse mellan Frankrike och Italien, äfvensom af omständigheter, som underlätta beskyddet af alla intressen, såväl Italiens som Frankrikes. Men en moralisk fråga låter ej undanskjuta sig. Den diskuteras, den upprörer sinnena, framkallar motstånd, föranleder upplysningar och fullföljer sitt lopp, tilldess hon vinner den seger, uti hvilken dess verkliga lösning måste söDen kejserliga franska regeringens tänkesätt har i detta fall, lika litet som vårt kabivetts, undergått någon förändring. Den förstnämnda kunde icke föreslä, att venetianska fråsau skulle bringas å bane i stället för den romerska, och den italienska regeringen kunde ej biträda ett dylikt förslag, utan att motsäga sin egen politik och öfvergå till en ny, full ai hinder och faror. Har romerska frågan någonsin förhindrat Italien att rikta tankarne på Venetien? På hvilket sätt måste befrielsen af denna Lagunernas drottning verkställas? Med kannstöperi. med en obetänksam politik, med skryt, som skulle framkalla Europas åtlöje? Italienska regeringen kan ej på annat sätt utverka Venetiens oafhängighet, än genom bildandet af en arm, genom konstituerandet af inre förhållanden, genom återställandet af lugn och ordning i alla provinser, genom en förutseende verksam förvaltning, som föranleder nationens alla krafter att medverka till det allmänna bästa. Regeringen har iakttagit dessa pligter genom att samla oerhörda förråder. Armen lider cj ole af en bred graf, och af murar af en förundransvärd höjd och tjock! Öfversta RE 1 ALS CE JE Vv OA a Jeg Eh AE a