Aftonbladet – 11 november 1861, sida 3

det, som hans enda son och konungens efterträdare inträdde till sin far, för att emottaga förebråelser derför och bittra ord. Alltid rädd och uppskrämd, misstänkande öfverallt försåt och trolöshet, icke seende omkring sig annat än dartar och dolkar, hade han lemnat sin bostad i Paris och sin familjs närhet, för alt draga sigundan till slottet du Plessis, beläget 2 å 3 mil från staden Tours. Detta slags fästning, som tycktes vara en annan Bastilj, reste sig på en kulle, skyd dad på ena sidan af Loires vatten, och på den andra af Cher, och var omgifven af murar och grafvar. Tvenne vägar förde dit genom det skogiga fält som omgaf detta ställe, och i bvars träd bbfvit uthuggna som på allt sätt pessade för att. deri gga ett muskedunder, en slunga eller ett armborst, för att derifrån, så snart man på långt håll bemärkte ankomsten af en fiende, kunna skicka honom en kula, en ten eller en pil. Om siottet icke hade röjt sig sjelf för de förbifarande, genom sitt vilda utseende, skulle man lätt igenkänt det igenom den rad af gelgar, som omgaf de båda uppkörsvägarna och uti hvilka hängde en mängd olyckliga, hvilkas enda brott bestod deruti att hafva synts misstänkta för Tristan eller för konungen. Det påstods att på dessa vägar voro utkastade aderton tuserde fotanglar, som rde vägen ofarber för ryttare, och det minsta man ufvek från vägen, var man D er att falla uti en af de otaliga va par, som voro gräfda öfverallt i skogen. Sjelfva boningen bestod af tvenne inhägnader, uti hvilka man ej inträngde annat än genom vindbryggor, försvarade genom ofantliga fästningsgaller. Den första, hvars anblick var dyster och militärisk, bestod af ett bälte, som bildades