Aftonbladet – 11 november 1861, sida 3

Frankrike. Påfven måste sjelf skicka hoaom tvenne skrifvelser för att förmå honom att infiona sig i Plessis-les-Tours. I det ögonblick, då Frangois de Paule inträdde till monarken, föli den sednare på knä och bad bonom att förlänga hans lif; hvarpå den belige svarade att konungen borde vara tacksam för Herrans tålamod och långmodighet och att han skulle bedja Gud för honom. Icke desto mindre kunde hvarken dessa böner eller de barmhertighetsverk, som den kungliga frikostigheten satte honom i stånd att utöfva, förmå Ludvig att afstå ifrån de orättvisor och de förrädiska handlingar, hvilka han begagnade såsom medel under sin styrelse. Hvac förmådde de mäktigaste förböner under sådan omständigheter? Hvad förmådde de reliker, som lursten begärde ifrån kyrkorna, ifrån biskoparna och ifrån påfven och som han sökte skaffa sig ifrån alla trakter i Europa? Han försämrades dagligen så, att läkarne, icke vetande hvad de skulle taga sin tillflykt till för att hjelpa honom, begagnade de-orimligaste och de oförståndigaste meidel. Traditionen förmäöler till exempel alt men hittade på att låla honom dricka små baras blod. Lika angelägen som konungen var att söka förbäura sin allt mer och mer aftagande helsa, lika mycket bemödade han sig att dölja deita sitt. tillstånd för bela verlden, till och med för sina närmaste anböriga. Derföre lät han införskrilva från främmande länder flera koppel jegthundar, star, sällsynta djur och dyrbara tyger. Han gjorde till en regel för sig alt undvika de nyfiknas blickar, och då han någon gång lät någon främmande få tillräde i hans när varo, insvepte han sig i präktiga kläder,