Aftonbladet – 5 november 1861, sida 3

Till en vän i viken. Min bästa farbror! Tant Agnetas med dufvopost affärdade unlerrättelse: stor jäsning råder på Stockholm: hörs; en eruption kan befaras var — jar förklarar det — i allo öfverdrifven. Hon hade blifvit nissledd af farbror Pehr, som til tidsfördrif går upp på börsen, mindre för att göra affärer än för att höra nytt. Har och flera med honom ba länge knotat ölve den tidsspillan, som uppkom genom ett förut fattadt och någon tid tillämpadt beslut, at: börsen skulle stängas hvarje dag långt innan middagsserveringen öppnades på Skomakarkällaren. Och så gjorde de enliten emeute mot börsstyrelsen, med den lyckliga framgång att farbror Pehr nu kan gå direkt från börsen till Skomakaren?, hvarigenom stor tidsvinst uppstår, och i affärsverlden gäller regeln att tid är pengar?. Men under hela den tid, som denna vigtiga fråga behandlades, fluktuerade icke fonderna, bränvinsaffärerna fortgingo som vanligt och det ryska rågmjölet blef med hvarje dag mera begärligt. å smärtsamt det än är, nödgas jag dock betaga farbror all förhoppning derom, att den Kungliga Humlegården äfven nästa år blir upplåten till boskapsbete, ehuru erfarenheten konstaterat att de fyrfotade småländningarne, som der tagit sin föda i höst. sedermera lemnat em alldeles förträfflig boeuf å la mode. Generalfälttygmästaren är fast besluten numera, att endast afyttra hö från Humlegården, emedan det icke väcker uppseende. Det var litteratören O—n, l(fillika skarpskytt så länge han ej behöfde stå under kungligt befäl?, som ojorde choque på den under artilleriets beskydd ställda smålandsbo:kapen, hvilken rifdes så väl och fettmade så betydligt Z Humlegårdens vackra gräsmattor. Och Bå rördrefs den behornade boskapen lika plötsligt och lika skoningslöst ur sitt paradis som våra första föräldrar ur deras. Farbror föreställer sig väl att den der O—n är nöjd med den seger han sålunda vunnit? Visst icke. Framgången förblinlar honom, och han vill nu äfven förmå vederbörande att återföra Humlegården i sitt irsprungliga skick, till en promenadpluts för 3tockholmsboerna — likasom det ej vore nera både praktiskt och inkomstbringande att den fortfarande blir en slåtteräng, hvars vika höskörd tillgodokommer generalfälttygmästaren? Jag vill också hålla tio mot ett att hans alltför närgångna anspråk behörien afvisa-, och att både han och öfriga promenadlystna hänvisas till Carl XUI:s torg, hvilket sommartiden är så skuggfritt och öfriga årstider så ypperligt för erhållande af friska fotbad. EE