Aftonbladet – 5 november 1861, sida 3

läroverk, fick ett ökadt värde derigenom att väde Kongl. Maj:t och ecklesiastikministern äto den alldeles obemärkt från deras sida vassera. De kände den gamle, men ännu själsstarke mannens fullkomligt flärdfria kaakter, och ville förmodligen just derföre ej Jesvära honom med något officielt tecken! ill hågkomst och erkännande. Om icke tant Agneta i somras gjort en ängre resa i Tyskland, så hade hon trolien i sällskap med general Wrede begifvit sig till det preussiska konungaparets kröning i Königsberg. Hon är emellertid alldeles; yetagen i skildringen af denna fest, och ji ällde tårar af förtjusning då hon läste att ung Wilhelm beständigt erinrade sitt trogia folk derom, att han var konung utesluande af Guds nåde. Hon påstod, att just letta ej nog ofta kan af konungarne inpregas hos folken, som velat tillegna sig den nakten och verkligen äfven stundom deri yckats, att både tilloch afsätta monarker, ich hon hyser den fasta tro, att om allesast dessa alltid stått på sig, och icke gilstt efter på sin gudautkorelse, så skulle den ddrig af folken betviflats. Till tant Agneas stora harm påstår farbror Göstu att wonarkernas moral divergerar betydligt från olkens. Såsom bevis derpå anför han, att zonung Wilhelm med Guds nåde icke nyste minsta betänklighet vid att låta sin Irottning RR med prydnader som ej iro hänförliga till hvåd juristerna kalla -faga fång. BSålunda var drottningens dyrvaraste juvel — Sancy — orättfånget 20ods — helt enkelt taget som byte från Napoleon i slaget vid Belle Alliance. Då ett dylikt förvärfningssätt af vanligt folk begagnas får det en ganska sträng benämaing. — Konungen af Preussen har instiftat en ny riddarorden — Kronorden, som cikligen utdelades, till stor fröjd mnaturligtvis både för de män: som undiå den, och för ordensjuvelerarne som förfärdiga den. — Farbror Gösta har. redan profeterat alt, med afseende på upplysningens vackra fram steg i våra städer, oförtöfvadt äfven hos oss en ny orden skall instiftas, som han föreslår skall heta fgaskroneorden. Den gamle bekantest Oktoberhäfte af Ställningar och förhållanden är nästan mer än vanligt matt. Den gamlest penna har numera alldeles förlorat sin udd. Det skall 2j väcka förundran om hans förläggare nu meddelar honom detsamma, som Veron omtalar i sina memoarer att förläggaren af en parisertidning ?Gupec (getingen) skrel iillen af sina medarbetare: Min herre! Jag måste uppsäga 1årt aftal. Ni förstör min tidning. Ni skrifver långt, men ni förmår ej längre krydda -edra-uppsatser icke ens med infami. Den oro farbror hyste för våra Spitzbergsfarares vågsamma företag hoppas jag redan har lagt sig, sedan de alla samtlige lyckligen återkommit. Denna resa, verkställd af tolf unga män i deras kraftfullaste ålder, då lifvet minst skattas, ehuru det eger högsta värdet, skall rikta vetenskaper: na med många ovärderliga upptäckter; skall göra våra naturvetenskapliga samlingar, från den arktiska regionen till en af de rikaste. kanske den rikaste i Europa och lända de modiga forskarne till stor ära. — Stater bar till denna expediion lemnat 20.000 rd: och prins Oscar 4000 rdr. Men afalla våre magnater — mecebater ega vi inga — har allenast en, friherre Adelsvärd, lemnat bidrag. Fastän de unga vetenskapsmänaen icke ega någon enskild förmögenhet — Hsköto de hvardera ett cj obetydligt belopp. Öfverallt i Norge mottogos de med den största välvilja, och på statens ångfartyg bereddes dem oo regeringens uttryckliga befallning all möjlig beqvämlighet. Om denna expedition företagits af engelsmän, skulle den utan tvifvel medfört en mångdubbelt bögre kostnad, mot hvad fallet m är. Men den har ändock medtagit en vid: större summa än som egentligen stått till d: anga vetenskapsmännens förfogande. Et deficit förefinnes således, som utgör den end: mörka punkten i hela resan, utgör malörte: i glädjebägardh. Detta förutsågs också, el ler åtminstone anades innan resan anträddes Den -hade derföre troligen blifvit inställt om icke en af våra vetenskapsmän så varn intresserat sig för resans företagande att hart wädde emellan med sin förmögenhet ock atan tvekan förskjöt de erforderliga med len. Denna vetenskapsman är professor Sver Lovån. Det lider intet tvilvel att, om di rika samlingar som resan inbragt skulle til salu utbjudas i England, köpeskillingen e; allenast skulle betäcka hela kostnaden, uta äfven lemna ett betydligt kontant öfverskott. Men det är lika otvifvelaktigt att våra stän der, så fort de bli underrättade om hvad resan kostat, villigt skola anslå det belopp som blifvit förskjutet. Våra ständer äro visserligen och måste äfven vara hushållsaktige, men för upprätthållandet af vårt lands vetenskapliga anseende bör ock något göras. Ännu qvarstå såsom mörka punkter i vår historia, att Svedenborgs och Linns: samlingar och manuskripter blifvit bortsålda till England och att kopparplåtarna till Hermelins kartverk afyttrats till Ryssland. Man har sagt mig att de unga vetenskapsmännen gifvit hvarandra handen uppå ati inom loppet af ett halft år hafva redigerat sina anteckningar, så att de med åtföljande karta och plancher kunna i elt gemensamt arbete utgifvas. Men troligen blir detta intressanta verk så dyrbart, att ingen förläggare vågar utgifva det, om icke staten dertill lemnar i en eller annan form understöd. Jag har nyss slutat Crusenstolpes nya ar: bete Historiska personligheter. Carl XI och Hedvig Elisabeth Charlotta? — ett digert uppkok på sedan gammalt kända fakte och apokryfiska berättelser... Det är i allt hänseenden underlägset författarens öfriga arbeten, -och när man läst dessa, så har man också förskoltsvis läst detta, som påtagligen allenast utsör en oförsynt handelsspekula