Aftonbladet – 2 november 1861, sida 2

meddelad uppantit om borgmästarens 1 Falkenberg förmenta afvoghet mot dervarande skarpskylteförening, har bemälde borgmästare i skrifvelse till Posttidningen förklarat, att uppgiften är fullkomligt sanningslös och att han icke framställt anmärkning eller haft att invända något deremot, att skarpskytteföreningen på väg genom staden till eller ifrån vapenöfning under den tid af dygnet, som sådan rimligen kan ifrågakomma, begagnar sie af trumma. — Redaktionen af P.T. säger sig också från annat håll erfarit, att bo gmästaren, långtifrån att visa afvoghet mot, fastmera intresserat sig för den i nämnde stad bildade skarpskytteförening. — Grefven af Aberdeen, som för sin hel3 skull tillbringar största delen af året i Eoypten, låter till en industriskola inreda en del af sitt palats i London. Här skola på hans bekostnad 60 gossar bildas till tandt;rkare. Med institutet äro läsrum och bad örer ade, hvilka hållas öppna för de fattiga i stadsdelen. RE — Island har i sommar varit besökt af -2 mängd resande och deribland sednast af a tysk vetenskaplig expedition, som var utrustad på ett mycket dyrbart, nästan praktlt sätt. Den, som stod i spetsen för exeditionen, var en mycket förmögen man. n doktor Berna från Frankfurt am Main, ch han åtföljdes, förutom af flera lärda ch konstnärer, äfven af den bekante veten-kapsmannen professor Carl Vogt. Expeitionen hade tidigt på sommaren afseglat ned sitt eget fartyg, en temligen stor och legant skonert från Hamburg, hvarifrån den örst satte kurs på Norge och seglade derefter ings utåt Je. norska kusten upp till Nordap och Wardöhus; flera landexkursioner jordesi Norge, hvarifrån expeditionen medörde flera mycket vackert utförda teckninsar af landskap och geologiska märkvärligheter. Från Nordkap styrde expeditioren i nordvestlig riktning öfver: norra I1svafvet och uppnådde omkrng den 25 Au: susti ön Jean Mayen. Man fann Ishbafvet ifverallt ovanligt fritt från is; och omkring sjelfva ön fanns ingen drif-is i sigte. Man san derföre tänka sig hvilken skilnad det var att nuundersöka denna ö, emot hvad det var, då prins Napoleon år 1856 måste vända tillbaka, utan att kunna uppnå sitt syftemål, som var att kringsegla ch undersöka densamma; lord Dufferin var väl sam! må år lyckligare, men det var dock först efter många ansträngningar och utståndna aror som det lyckades honom att landstiga ler. Enligt expeditionens uppgifter är Jean Mayen en stor vulkanisk klippa, på hvars nordöstra udde en gigantisk ulkål af 6500 fots höjd, alldeles betäckt med is, reser sig 1 höjden. De från ön medförda mineralierna visa tydligen att Jean Mayen hör till de nyare vulkaniska upplyfiningarne i polarländerna. Öns längd uppgifves till omkring 7 geografiska mil, och dess bredd till 1 å 2 mil; dess största längd sträcker sig från NO till SV, och midt på ön nnastvå stora vikar med sandbotten och ankarplats. Den ena af dessa vikar vetter åt 50, den andra åt NV. De ega goda landningsplatser, och, såsom nyss nämndes, kunde ingen drifis upptäckas hvarken vid sjelfva ön eller så längt ögat kunde nå. ———