Aftonbladet – 2 november 1861, sida 2

Dessa ord återväckte mor Michelet til nytt lif; hon andades lättare och tryckt den stackars lille till sivt hjerta. Dock; ef ter denna första glädjerörelse, föllo henne blickar på de tre barnen, och hon erinra de sig med ängslan att hon skulle skiljas vic dem inom en timma. De sjelfva erforo er icke mindre djup smärta, då de besinnade att de snart skulle vara långt borta från den vän, som varit för dem en öm och tillgif. ven moder. Under bittra tårar togo de af: sked af den goda Michelet och hennes dotter. De hade ännu svårare att slita sig ifrån den lille älsklingen Riche, som de köllo på att qväfva med sina kyssar, och som började gråta och skrika så häftigt, då han sig de. ras tårar, att Olivier för ingen del hade lust att återkalla den gifna befallningen till enkan att behålla den lille hos sig tills vidare, KVi återse hvarandra snarts, upprepade oupphörlist enkan, hennes dotter och de tre resande, för mycket upptagna af sin smärta för att märka det sardoniskaleende,:om dessa ord framkallade hos konungens fordne barberare. NIONDE KAPITLET. Hallen ech-Bastiljen. Morgonen den 4 Augusti 1477 trängdes Paris befolkning i massor omkring Hallen, det vanliga stället för allmänna afrättningar. Ett af dessa blodiga sorgspel, som voro vanliga under Ludvig XI:s regering, erbjöds åter för folkets lystna nyfikenhet. Om bestraff ningen på en vanlig mördare eller brottsling af lägre stånd redan är en af dessa scener, hvilka folket skynda sig att bevista, kan man förstå huru mycket lifligare intresset spändes vid dessa sorgliga skådespel, till hvilka Frankrike blef vittne, då sådana män öfverlemnsades åt bilan, som Lu:!vig af Luxembourg, grefven af Saint-Pol och rikets storkonnetabel; grefven af Perche, herrarna dAlbret, at Mellen, af Arcinges, rikets prokurator dUsson, och så många andra personer, icke mindre utmärkta genom sin höga börd än genom sin plats i samhället. j