Aftonbladet – 30 oktober 1861, sida 2

mande afförvirriog, frammumlade en mängd SPP ursäkter. cAck, din skälm!4 utropade konungen, stäfjande sin skrattlust och antagande ett vredgadt utseende, du borde med min värja sättas på spett och stekas som en trast. Vid Nötre-Dame dEmbrun, jag är öfvertygad om att, när du dolde dig här, du hade nå gon ond afsigt mot din herre och konung. Bekänn genast sanningen, annars skall jag låta lägga dig på pinbänken och göra dig tunn som ett pappersblad. Min Gud! Hvad jag välsignar alla himmelens helgon! Hvad jag tackar denne gosse, som med sina ögon gjorde mig uppmärksam på den fara som hotade mig! Ack! Jag ser nu att min läkare Coittier är en stor spåman. Ty han har förutsagt mig att en ung gösse skulle frälsa mig ifrån en stor fara, och denna förutsägelse har bokstafligen blifvit uppfylld om mäster Escabeaus medhjelpare bär tvenne bruna fräknar på sin hals. 40, sire4, stämmade Olivier, under det han af alla krafter arbetade för att komma iram undan bordet och derunder kramade sönder pastejerna i handen, ers majestät må indersöka mig in på bara kroppen, och jag vill gerna dö om man kan finna på mig annat in några usla riksdalrar. Jag bär inte det minsta vapen på mig, hvarmed jag kunde skada en liten råtta. Ni kan tro mig, sire, eå glupsk wonger, som jag ibland inte kan styra, och den behagliga lukten ifrån denna butik ha ockat mig in hit. När jag hörde ers maj:ts röst, tänkte jag, såsom det var min skyllighet, att lemna rum för min konung och Iraga mig tillbaka genom den der dörren. Men då jag till min olycka fann den läst, nade jag intet annat parti att taga än att lölja mig under detta börd, sägande för mig sjelf; i min själs oskuld, att min nädige